På ytan går Demokraterna mot ett starkt mellanårsval. Men bakom opinionssiffrorna döljer sig en kris vad gäller ledarskap, ideologi och strategi. Partiets tvåhundraåriga historia visar hur konflikten vuxit fram – och hur valet delvis kan avgöra partiets framtid, skriver USA-experten Anders W. Edwardsson.
Inför höstens mellanårsval ser läget just nu ljust ut för Demokraterna. Partiet har länge haft ett övertag i opinionsmätningarna och hoppas kunna dra nytta av många mittenväljares missnöje med Donald Trump och Republikanerna. Samtidigt råder dock osäkerhet kring både partiets ledarskap och framtida politiska inriktning. Frågan är vem som ska leda Demokraterna fram till presidentvalet 2028 och vilken ideologisk väg partiet ska välja. Och då dagens konflikt är kulmen på en utveckling som sträcker sig över nästan två århundraden måste vi börja från början.
Demokraterna har rötter i Thomas Jeffersons så kallade Democratic-Republican Party, som bildades på 1790-talet. Det var på många sätt mer av en klubb än ett parti skapat av och kring Jefferson och hans idéer. Till skillnad från de flesta andra grundlagsfäder var han en idealist som förespråkade en ännu svagare federal stat än den som konstitutionen föreskrev, krävde nästan total självständighet för delstaterna, mycket låga skatter och få regleringar. Han ville först också att USA skulle stödja franska revolutionen, men modererade sin hållning när revolutionen spårade ur. Och då landet under Jeffersons presidentskap 1801–1809 växte både ekonomiskt och territoriellt blev partiet snart USA:s ledande politiska kraft.
