Lägg ned talet om att all offentlig makt utgår från folket. Det blir så tydligt när Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna slåss om Norrbottens väljare. S försvarar de gröna industrisatsningarna som gruvor, vindkraft, elproduktion och stora industrianläggningar. SD är kritiskt till delar av den gröna omställningen men vill samtidigt öppna för mer gruvdrift, skogsbruk och annan traditionell råvaruutvinning på samernas bekostnad. Framför allt gäller det också jakt- och fiskerättigheter, en fråga som har polariserat Norrbotten i årtionden. Skillnaden är främst vilka projekt som ska prioriteras och hur exploateringen ska säljas in.

Staten uppträder inte bara som ägare. Den har gett sig själv makten att upplåta naturtillgångar som ofta finns på någon annans mark. De blinkar inte ens när de stolt förklarar att Sverige ska försörja hela EU med el och mineraler. Aldrig ställs frågan huruvida en del av de miljarder som staten tjänar ska stanna i länet och i kommunerna. Inte heller talar de om vem som betalar när naturen förstörs eller industriprojekten misslyckas. De skulle aldrig komma på tanken att fundera över om invånarna, markägarna och kommunerna borde ha någon makt eller inflytande. I stället försvagas det sociala vetot av en riksdag med storstadspolitiker i majoritet som aldrig behöver se eller uppleva konsekvenserna av de beslut de fattar. Bortsett då från elpriserna som skapat elfattigdom inte minst i södra delarna av landet. Det värsta i den här exploateringsstriden är att ansvariga politiker aldrig funderar över hur många konkurrerande så kallade gröna industriprojekt ett län kan bära? Det vi upplever är en strid mellan två exploatörer, inte mellan exploatering och ansvar.