Det var inte trots motståndet SD nådde makten – utan delvis på grund av det.
Efter år av försök att isolera och marginalisera Sverigedemokraterna står partiet nu på tröskeln till regeringsmakten. När Moderaterna öppnar för SD i regering väcks en obekväm fråga: i vilken utsträckning har medielandskapets egen hantering bidragit till att bana väg för just det man velat förhindra?
Det är en dag som markerar ett tydligt skifte i svensk politik. För Jimmie Åkesson har målet länge varit klart: att ta Sverigedemokraterna från politisk marginal till regeringsmakt. På sikt har han också talat om ambitionen att se en sverigedemokratisk statsminister.
I dag togs ett avgörande steg. När Ulf Kristersson och Åkesson gemensamt meddelade att Sverigedemokraterna ska ingå i en regering om Tidöpartierna vinner valet, blev det som länge varit underförstått till officiell linje. Det handlar inte längre om ett stödparti, utan om ett parti som ska bära regeringsansvar. Utvecklingen har varit gradvis. Från isolering till samarbete, vidare till inflytande och nu till ett uttalat regeringsalternativ. Det som en gång ansågs politiskt omöjligt har steg för steg normaliserats.










