Den kommande veckan är det åter dags att räkna igelkottarna i landet. Världsnaturfonden, WWF, vill ha in så många observationer som möjligt – och lika viktigt är att rapportera att man inte sett en enda igelkott där man bor.
Sedan länge är det en allmän uppfattning att igelkottarna minskar i antal i Sverige, och i den kommande uppdateringen av den svenska rödlistan över hotade arter kommer igelkotten att rubriceras som sårbar. Igelkottsräkningen, som genomfördes för första gången i fjol, är tänkt att öka kunskapen om artens situation. Därför är det extra viktigt att även få in uppgifter från platser där inga igelkottar observerats.
– Det är lika viktigt som antalet observationer. Vi vill försöka förstå varför de minskar, säger Jessica Ångström, naturvårdsexpert på WWF.
Vintrar och grävlingar
I fjol observerades 28 662 levande igelkottar och 2 572 döda. Analyserna av materialet antyder att arten är vanligast på Gotland och mest sällsynt i Jämtland - vilket kanske inte är så märkligt med tanke på att livsmiljöerna på Gotland är mer igelkottsvänliga än i Norrlands inland. Men samtidigt har man kunnat konstatera att oväntat många igelkottar har setts i Luleå och Umeå, trots att vintrarna där är långa och bistra.
Igelkotten är en art som är svår att missa om man råkar på den när den är ute och söker föda. Men på många ställen saknas arten. Foto: Michael Probst/AP/TT
– Det är fascinerande att de klarar hårt vinterklimat, säger Jessica Ångström.
Vad de inte verkar klara lika bra är en rik förekomst av grävling. Grävlingen, som gärna dödar igelkottar, har ökat i landet, men saknas på Gotland, vilket rimmar med att igelkotten tycks ha ett starkt fäste där.
Robotgräsklippare och majbrasor
Andra faktorer som har pekats ut som viktiga orsaker till igelkottens minskning är vägtrafiken, majbrasorna, robotgräsklipparna, samt råttgift och olika miljögifter. Men ingen vet med säkerhet om detta stämmer till fullo.
En avgörande faktor är troligen att livsmiljöerna har blivit färre. Igelkottar behöver lövskog och ett småbrukat landskap, men saknas i områden med likformiga åkrar och planterad barrskog. Intressant är att trädgårdar och parker i städerna har blivit allt viktigare.
WWF avser att hålla på med projektet i fem år, men enligt Jessica Ångström hoppas man att det ska leva vidare under betydligt längre tid.
– Vi måste göra den här räkningen i många år för att få ett material där man kan jämföra olika siffror, säger hon.
Är igelkotten Sveriges populäraste djur?
– Just nu är den nog det, säger hon.
Räkningen pågår från måndag till söndag 11-17 augusti. Anmälan görs på WWF:s hemsida.
