När ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M) höll sitt tal framför Carl Milles flygarmonument i samband med flygvapnets 100-årsjubileum dröjde det inte länge förrän den 95 år gamla skulpturen och ministern anklagades för nazistisk symbolik. Men hur väl stämmer den tolkningen med monumentets dokumenterade tillkomsthistoria och hur mycket bygger egentligen på efterhandskonstruktioner?
Det tog inte lång tid efter att svenska flygvapnet firat sitt 100-årsjubileum vid Karlaplan förrän Carl Milles 95-åriga skulptur ”Flygarmonumentet” på nytt drogs in i en debatt om nazistkopplingar. Mönstret är inte nytt. För drygt 20 år sedan hamnade bryggeriet Falcons falkhuvud i samma typ av debatt med samma typ av utfall; en association mellan formspråk och ideologi som vid närmare granskning visade sig sakna grund och helt och hållet vara en efterhandskonstruktion.
År 2001 uppmärksammade journalisten Bosse Schön i boken ”Där järnkorsen växer” ett antal svenskar och skandinaver som stridit för Waffen-SS under andra världskriget. En av dem var dansken Armand Johansson, som deserterade 1944 och senare, mellan 1962 och 1977, arbetade som reklamchef på ölbryggeriet Falcon i Falkenberg. Kombinationen av Johanssons förflutna och hans befattning på bryggeriet fick flera tidningar att dra slutsatsen att Falcons stiliserade falkhuvud i själva verket var format efter nazistisk symbolik och ideologi.









