Tomas Brandberg (SD) beskriver flera problem med svensk klimatpolitik: miljardförluster i gröna industriprojekt, ett elsystem som blivit mer väderberoende, miljöproblem kring råvaror och en växande byråkrati. I mycket av problembeskrivningen håller jag faktiskt med honom. Men jag drar en helt annan slutsats, skriver arbetshandledaren Kristina Söderlund.
Problemet är inte att Sverige försöker utvecklas. Problemet är att vi alltför ofta gör det utan att tänka hela vägen. När staten satsar stora pengar på ny teknik räcker det inte med en fantastisk idé. En innovatör är inte automatiskt en erfaren företagsbyggare. Northvolt är en påminnelse om hur svårt det är att gå från en bra idé till industriell produktion i mycket stor skala.
Där borde staten ställa betydligt hårdare krav. Finns kompetensen att bygga och driva verksamheten? Håller ekonomin? Finns en realistisk plan hela vägen till fungerande produktion?
Sverige har lång industriell erfarenhet. Den kompetensen borde användas innan stora offentliga åtaganden görs, inte först när problemen redan har uppstått. Ställ krav, följ upp och våga stoppa projekt som inte håller – men sluta inte utveckla.
Samma sak gäller energin. Vind- och solkraft kan inte diskuteras som fristående lösningar. När andelen väderberoende elproduktion ökar måste resten av systemet klara variationerna. Där behövs en kombination av bland annat överföring, planerbar produktion, flexibilitet, reserver och energilagring.
Pumpkraft kan lagra energi. Batterier kan göra det på ett annat sätt. Vätgas kan produceras med el och lagras eller användas där den gör nytta, bland annat inom industrin.
Det viktiga är inte att politiken på förhand bestämmer vilken teknik som ska vinna. Det viktiga är att bygga ett system där delarna fungerar tillsammans.
Samma helhetstänkande behövs kring råvarorna. Koppar behövs bland annat till elnät och elektrifiering, samtidigt som gruvbrytning påverkar miljön. Batterier behövs för många användningsområden, samtidigt som tillverkningen kräver råvaror, kemikalier och energi.
Batterifabriken i Eskilstuna är ett intressant exempel. Där planerades en produktionsprocess med metylenklorid, ett ämne som i grunden är förbjudet för yrkesmässig användning i Sverige. Efter en lång tillståndsprocess och rättslig prövning har företaget nu meddelat att produktionen ska ställas om till en teknik utan metylenklorid.
Det är precis sådana frågor jag tycker att vi måste våga ställa tidigare: Finns det bättre teknik? Kan råvaror återvinnas? Kan vi använda andra material? Och vad är konsekvenserna om vi väljer fel väg?
Jag är betydligt mer intresserad av att Sverige fungerar och levererar.
Forskning och utveckling måste därför få fortsätta. Morgondagens bästa batteri eller energilager kanske ser helt annorlunda ut än dagens. Politikens uppgift borde inte vara att gissa vinnaren utan att skapa förutsättningar för utveckling – och samtidigt ställa ordentliga krav.
Jag delar också Brandbergs kritik mot att stora resurser försvinner i byråkrati, utredningar, strategier och organisationer. Men där finns ett annat problem som vi sällan pratar om: vår kortsiktighet. När politiken byter riktning, river upp och börjar om kostar även det pengar och kompetens.
Jag tycker också att vi ska lära av historien och här tycker jag att vi behöver titta längre tillbaka än 20 eller 30 år. När Stockholm beslutade att bygga tunnelbana 1941 planerade man inte bara för staden som fanns just då. Tunnelbanan gjorde det möjligt att bygga nya bostadsområden längre från innerstaden och ändå knyta ihop dem med resten av staden.
Man byggde inte bara för det samhälle man hade. Man byggde också för det samhälle man trodde skulle komma. Det är den sortens framförhållning jag saknar i dag. Vi borde ibland våga gå 50, 100 eller 130 år tillbaka i vår egen historia. Vad gjorde Sverige som fungerade? Vad fungerade inte? Varför?
Det handlar inte om att leta efter vilket parti som ska få skulden. Dåliga beslut blir inte bättre för att ”rätt” parti fattade dem och bra beslut blir inte sämre för att de kom från motståndarsidan.
Jag är betydligt mer intresserad av att Sverige fungerar och levererar. Att våra skogar binder koldioxid är bra. Men det är inget argument för att luta oss tillbaka. Sverige kommer inte att rädda världens klimat genom vår egen utsläppsstatistik. Däremot kan ett litet, tekniskt avancerat industriland utveckla teknik och lösningar som resten av världen behöver. Där finns också affären.
Jag vill inte att Sverige ska vara bäst i klassen för att kunna visa upp den snyggaste klimatstatistiken. Jag vill att vi ska vara bra på teknik, energi och industri – och skapa arbetskraft och tjäna pengar på att andra länder vill köpa det vi utvecklar.
Det kräver hårdare krav på hur skattepengar används, mindre politiskt kludd och framför allt ett betydligt längre perspektiv. Att tidigare satsningar har misslyckats är ett argument för att lära sig och göra nästa satsning bättre.
Det är inte ett argument för att sluta bygga framtiden.
Kristina Söderlund
Arbetshandledare, Stallarholmen
