USA har för många utgjort förebilden för hur en konstitution bör skrivas. Balanserande makter och betydande direktinflytande av väljarna. Men vad världen har fått erfara det senaste halvåret är hur tunn den demokratiska fernissan är. Trump är i färd med att förverkliga sin vision av stärkt presidentmakt. Tystnad har blivit en rationell strategi inom maktsfären för att värna egna intressen.
Montesquieu! En av de stora politiska tänkarna, verksam på 1700-talet men fortfarande en inspiratör för statsvetare och politiskt intresserade. Det var han som i skriften ”Om lagarnas anda” formulerade principer för hur en konstitution måste formas för att despoti och maktmissbruk ska undvikas. Utgångspunkten för hans resonemang var idén om maktens starka attraktionskraft. Den måste därför tyglas. Redskapet för detta är att inrätta balanserande motmakter. Ty bara makt kan makt bekämpa. Det var en idé som vann gehör, för nu ses maktdelning i många länder som en av demokratins mest centrala förutsättningar och en garanti mot egenmäktighet. Dock ej i Sverige där all makt i stället koncentrerats till riksdagen, eller snarare statsministern, med argumentet att inget får rubba väljarnas uppfattning sådan som den gestaltade sig på valdagen.