Journalisten och författaren Andreas Stickler och jag träffades när vi hade barn på samma förskola i Nacka. När familjen flyttade till Sundsvall startade han egen skrivbyrå. 20 år senare blev det Stockholm igen, men till en förändrad medievärld. Han insåg att han måste byta jobb. Någon föreslog sjuksköterska. Andreas bara skrattade.

Andreas Sticklers och mina barn gick på samma dagis i Nacka. Det var ett familjekooperativ där man som förälder fick hoppa in som personal på kort varsel och sitta i styrelsen en tid. I styrelsen lärde vi känna varandra mer och började ses på fritiden. Medan vi försökte få barnen att leka fint med varandra diskuterade vi musik och skrivande. Jag läste hans debutroman ”Jungfrukammaren” om några vänner som delade lägenhet och försökte få livet att funka i Sundsvall. Jag blev imponerad och lite avundsjuk. Själv var jag lärare, men arbetade med reklam. Egentligen hade jag också velat bli journalist och skriva böcker.

I Nacka arbetade Andreas på Nacka-Värmdö Posten och funderade på sin nästa roman. Den mer experimentella ”Bara Gaby” skrev han klart efter att ha återvänt till Sundsvall med fru och barn. Där köpte han en stor gammal trävilla, renoverade, och startade skrivbyrå ihop med en av ”karaktärerna” från debutromanen. Byrån fick många uppdrag och Andreas skrev, redigerade och utbildade i skrivande och grafisk design. Allt gick som planerat, tills det 20 år senare inte längre gjorde det.