Under året som stundar är det 100 år sedan Ernest Hemingway slog igenom med ”Och solen har sin gång”. Med sin precisa prosa, där det som sägs mellan raderna bär berättelsen, satte den tonen för hans fortsatta författarskap och blev den första i en lång rad av mästerliga romaner.
Ernest Hemingway tillhör den exklusiva skara av 1900-talsförfattare som under nästan hela sin karriär skrev mästerverk. Raden av mästerliga skapelser är i sanning imponerande. Novellsamlingen ”I vår tid” (1925) och romanerna ”Farväl till vapnen” (1929), ”Klockan klämtar för dig” (1940) och ”Den gamle och havet” (1952) är bara några av de verk som sällar sig till de moderna klassikerna.
Vad är det då som gör Hemingway så briljant? Svaret är att han är så stilistiskt konsekvent. Hans avskalade, precisa prosa är tydlig i alla hans verk, och även i de enklare berättelserna finns undertext som håller litterärt. Han är också konsekvent i tematiken. Stora teman som mod, kärlek, lidande och mänsklig värdighet återkommer, men alltid på nya sätt.
