I Rafaels berömda målning av Platon och Aristoteles, vandrande genom den atenska akademin, pekar Platon upp mot skyn, medan Aristoteles med sin hand visar att de i stället borde se till det som ligger dem närmast. Denna målning ger oss en av de mest arketypiska skillnaderna mellan synsätt på verkligheten.
För kulturen sammanfattas denna skillnad ofta som universalism kontra relativism. Ett relativistiskt synsätt såg vi redan hos Herodotos, en grekisk historiker som levde cirka 400 f.Kr. När han talade med grekerna frågade han dem om de skulle kunna tänka sig att äta upp sina döda släktingar, vilket de chockat svarade nej på. I stället eldade de upp sina anhöriga för att föra dem till livet efter detta. När han därefter frågade en indisk stam om de skulle kunna elda upp sina släktingar blev de lika bestörta och menade att det riktiga är att äta upp kvarlevorna.
En universalist skulle inte nöja sig med att betrakta detta som två likvärdiga kulturella yttringar, utan kanske fråga sig vad kannibalism leder till och antagligen argumentera för att det mest hygieniska alternativet vore att kremera de döda. Detta resonemang utgår dock från att hygien sätts högst i ett värderingssystem, snarare än andra parametrar som har växt fram i kulturen över tid.
