Valrörelsen är i gång, och en fråga som absolut kommer att diskuteras är LO:s krav på sex timmars arbetsdag. Facket talar om ett hållbart arbetsliv och mer tid för familjen. Svenskt Näringsliv säger bestämt nej och varnar för ökade kostnader och försämrad konkurrenskraft. Men mitt i den välkända dragkampen saknas en avgörande fråga: Vilket Sverige handlar egentligen debatten om?

Både LO och Svenskt Näringsliv utgår från storföretagens förutsättningar; Volvo, Scania, SKF och SSAB används som referenser tillsammans med den offentliga sektorn. Det är sällan någon utgår från mikroföretagen, de över 95 procent av landets företag som har upp till tio anställda. För dem skulle en generell sänkning till sex timmars arbetsdag, i kombination med en generös föräldraförsäkring, förmodligen innebära en stor utmaning. Varje medarbetare är ofta avgörande för verksamheten, och kortare arbetstid eller längre frånvaro kan kräva nyanställningar eller vikarier.

För företag med små marginaler handlar det inte bara om huruvida reformerna är önskvärda, utan snarare hur de ska finansieras och fungera i praktiken. Om ett företag med bara två eller några få anställda samtidigt får två föräldraledigheter kan man behöva både hitta och lära upp vikarier, hantera produktionsbortfall eller minskad service, lägga mer arbete på företagaren själv och bära administrativa kostnader och osäkerhet, även om föräldrapenningen i huvudsak betalas av staten. För ett större företag kan frånvaron ofta fördelas på fler medarbetare. För ett mikroföretag kan samma situation i värsta fall hota verksamheten. Detta är ett typiskt problem när arbetsmarknadsreformer utformas utifrån storföretagens och den offentliga sektorns förutsättningar. Ingen frågar hur frisören med fyra anställda påverkas, eller byggfirman med sex anställda, eller lantbruket.