Herman Bergmans Konstgjuteri i Gamla Enskede grundades 1895 och är Skandinaviens största konstgjuteri. Detta unika kulturarv hotas nu av stadens planer på att bevilja rivningslov för byggnaden, och det finns risk att verksamheten måste läggas ner, skriver Ulrika Lindh och Kristina Berglund, styrelseordförande respektive adjungerad styrelseledamot i Svenska byggnadsvårdsföreningen.
Gjuteriet har funnits på nuvarande plats sedan 1949 och verksamheten präglas av en nedärvd och gedigen hantverkskunskap. Här har offentliga skulpturer framställts av många av 1900-talets mest kända konstnärer, som Carl Milles, Eric Grate, Bror Hjorth, Lena Cronqvist med flera. Byggnaden är en välbevarad och tidstypisk enkel, putsad industribyggnad med 1950-talskaraktär, med vissa om- och tillbyggnader från 1950- och 60-talen. Verksamheten och byggnaden har således lång kontinuitet på platsen.
Byggnaden har uppförts och skräddarsytts för att motsvara kraven för konstgjutning, vilket bland annat framgår av de olika hushöjderna och den skiftande karaktären på byggnadens delar. Exteriören vittnar därför tydligt om verksamheten. I byggnaden finns en stor formhall för gjutning med lyftanordningar i taket. Här finns rum för gjutning med gjutgropar, formberedning, ciselering och patinering. Interiören är helt präglad av anordningar för verksamheten, även sådana för ålderdomlig teknik som inte längre används. I den antikvariska förundersökningen anges: ”Upplevelsen av patina är påtaglig inom konstgjuteriets lokaler. Det gäller såväl stomme som ytskikt, installationer och inredning, som alla bidrar till en sällsam atmosfär.” Inte bara verksamheten utan också byggnaden med dess autentiska interiör har därför stort industrihistoriskt intresse.
Gjuteriets verksamhet representerar ett enastående kulturhistoriskt värde. Utöver gjuteriverksamheten erbjuds utbildning, vilket betyder att en värdefull hantverkstradition förs vidare till kommande generationer. Byggnaden, skapad för verksamheten och med bevarade historiska skikt i interiören, är helt präglad av den konstnärliga verksamheten och utgör därför en viktig del av detta värde. Det kulturhistoriska värdet består alltså i hög grad av helheten – kombinationen av en unik kvalificerad verksamhet i en särskilt för verksamheten utformad byggnad på denna plats. Även om det skulle vara möjligt att flytta verksamheten till en annan plats skulle rivningen av byggnaden därför innebära att en stor del av det kulturhistoriska värdet skulle gå förlorat.
Enligt plan- och bygglagen får inte en kulturmiljö som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt förvanskas.
Enligt det så kallade riksintresset (av nationell betydelse) för Stockholms innerstad med Djurgården ska äldre industrimiljöer värnas. Mindre industrier från efterkrigstiden försvinner dock numera från Stockholmsområdet, vilket innebär skada på riksintresset. Denna negativa utveckling bör ses i ett brett perspektiv och inkludera även Stockholms ytterområden. Industrier som berättar om stadens historia bör därmed värnas utifrån riksintresset, även i en närliggande stadsdel som Enskede, där Herman Bergmans Konstgjuteri är ett ypperligt exempel.
Enligt plan- och bygglagen får inte en kulturmiljö som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt förvanskas. För en sådan värdefull miljö gäller också varsamhetskrav. Rivningslov får inte ges”om byggnadsverket bör bevaras på grund av byggnadsverkets eller bebyggelsens historiska, kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga värde”. Ett eventuellt beviljat rivningslov får därför bedömas som lagstridigt.
Sveriges riksdag har antagit mål för att värna kulturvärden som riktmärken för ärendehantering. Enligt miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö” anges att ”det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet i form av värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer samt platser och landskap bevaras, används och utvecklas”. Enligt det arkitekturpolitiska målet, baserat på utredningen ”Gestaltad livsmiljö”, ska ”estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden tas till vara och utvecklas”. Dessutom anges att ”det offentliga agerar förebildligt”. Att riva konstgjuteriets anrika byggnad står i direkt motsats till dessa övergripande mål och innebär att staden agerar tvärtemot målet att som offentlig part agera förebildligt.
Fastighetsägaren har sagt upp gjuteriet från och med årsskiftet. Verksamhetens art innebär mycket speciella krav på byggnaden. Ännu finns ingen lösning i sikte i lokalfrågan och det finns därför i värsta fall risk att företaget tvingas lägga ner verksamheten. Detta skulle innebära en förlust av en kulturhistoriskt mycket värdefull verksamhet, som bland annat svarar för att våra offentliga miljöer berikas med konst. Svenska byggnadsvårdsföreningen uppmanar stadens politiker att tänka om och värna det unika kulturarv som Herman Bergmans Konstgjuteri representerar.
Ulrika Lindh
Styrelseordförande, bebyggelseantikvarie
Kristina Berglund
Adjungerad styrelseledamot, arkitekt SAR/MSA
