AI utvecklas snabbt från en teknikfråga till en geopolitisk maktfråga. USA och Kina bygger allt tydligare egna tekniska ekosystem, samtidigt som Europa fortfarande saknar motsvarande kapacitet. Risken är att nästa stora globala skiljelinje inte bara går mellan militära allianser och handelsblock, utan mellan olika AI-system. Det skriver geopolitiske analytikern Hugo Hobring.
Den 12 juni beordrade den amerikanska regeringen Anthropic att stoppa utländska medborgares tillgång till AI-modellerna Fable 5 och Mythos 5. Beslutet motiverades med nationell säkerhet. Anthropic kunde inte kontrollera användarnas nationalitet i realtid och stängde därför tillfälligt modellerna för alla.
Restriktionen hävdes senare. Men händelsen gjorde en sak tydligt. Ett beslut i Washington kunde påverka om europeiska användare fick tillgång till en av världens mest avancerade tekniker.
Storbritannien har därefter börjat utreda konsekvenserna av att förlora tillgången till avancerade amerikanska modeller. Europa borde göra samma sak.
Historien innehåller flera tekniker som först framstod som enskilda innovationer men som senare förändrade nästan allt omkring dem. Elektriciteten är kanske det tydligaste exemplet. Den började med lampor och motorer men blev snart en grund för industrin, kommunikationen och den moderna staten.
AI kan vara på väg åt samma håll. Tekniken används redan inom programmering, forskning, industri och analys. Den vävs snabbt in i företag och myndigheter och får en allt större roll inom försvar, underrättelseanalys och beslutsfattande. Då blir det svårt att behandla AI som ännu en digital tjänst.
Problemet är att Europa inte befinner sig i frontlinjen. Det finns europeiska AI-bolag och stark forskning, men ingen europeisk modell har etablerat sig på samma nivå som de främsta amerikanska systemen. Open AI, Anthropic och Google konkurrerar samtidigt med snabbt växande kinesiska aktörer. Europa ligger efter i en teknik som kan bli grundläggande för ekonomisk och statlig kapacitet.
Investeringsgapet riskerar dessutom att växa. Google, Amazon, Microsoft och Meta väntas tillsammans investera omkring 745 miljarder dollar under 2026, framför allt i datacenter, chip och annan AI-infrastruktur.
Det är svårt att konkurrera med den skalan genom reglering och enskilda stödprogram.
Att använda en teknik är inte samma sak som att kontrollera den.
Europa diskuterar fortfarande hur AI ska regleras och användas. Det är viktigt. Men att använda en teknik är inte samma sak som att kontrollera den. Här tenderar vi också att falla tillbaka i gamla föreställningar om geopolitisk makt. Vi räknar försvarsbudgetar, fabriker, befolkning och råvaror. Allt detta kommer fortsatt att spela roll. Men AI kan förändra hur effektivt resurserna används.
En stat som snabbare kan analysera information, utveckla teknik, optimera produktion och fatta beslut kan få större effekt ur samma ekonomiska och militära bas. AI blir då inte bara ytterligare en resurs. Den förstärker de resurser som redan finns.
Det är därför USA och Kina allt tydligare bygger egna tekniska ekosystem. Kampen gäller inte bara den bästa modellen. Den gäller chip, datacenter, molntjänster, energi, standarder och i förlängningen vilka länder som bygger sina samhällen ovanpå dessa system.
Världen riskerar därför att delas på ett nytt sätt: mellan tekniska system som i hög grad kontrolleras från Washington respektive Peking.
Europa talar gärna om strategisk autonomi. Fable 5 visade hur långt ifrån den vi fortfarande befinner oss. Om ett politiskt beslut i USA kan påverka vilken avancerad AI europeiska företag får använda, samtidigt som vi saknar likvärdiga alternativ, är beroendet redan ett faktum.
Elektriciteten förändrade inte världen därför att lampan var imponerande. Den förändrade världen därför att nästan allt annat till slut byggdes ovanpå den.
AI kan bli nästa sådan teknik. Då blir frågan om vem som kontrollerar den också en fråga om makt.
Hugo Hobring
Geopolitisk analytiker
