Kultur | Ledare

Gränserna som gör oss mänskliga

loading”Starry night” av Jean-François Millet, omkring 1850. Yale University Art Gallery. Foto: Wikimedia Commons
”Starry night” av Jean-François Millet, omkring 1850. Yale University Art Gallery. Foto: Wikimedia Commons

Jag blickar in i novembernattens stjärnhimmel. Rymden är så tyst och kall, till synes fullständigt likgiltig inför mänskligheten. Jag står på en liten planet, i en liten kropp som behöver värme, luft och vatten. Där ute i rymden ser ingenting ut att vara avpassat för människan.

Någonstans i mörkret mellan galaxerna driver en farkost omkring. Ombord finns tusentals människor. I Harry Martinsons ”Aniara” förlorar rymdskeppet med samma namn orienteringen efter en olycka, och farkosten fortsätter längre och längre ut i rymden. Civilisationen ombord har utvecklat en möjligen imponerande teknisk förmåga, men kan inte längre påverka sin egen riktning. De har lämnat den värld som möjliggjorde deras existens, och upptäcker gradvis hur beroende de är av just de förutsättningar som de trodde sig kunna lämna bakom sig.

Materiellt sett är vi varelser med mycket små marginaler. Planeten Tellus särskilda förutsättningar – atmosfärens sammansättning, magnetfältet som avleder en del av de laddade partiklarna från rymden, det flytande vattnet och temperaturförhållandena – utgör ett begränsat fönster av fysikaliska omständigheter som möjliggör vårt liv på jorden. Människan kan på sin höjd klättra upp till toppen av Mount Everest, men befinner sig redan då vid gränsen för vad kroppen klarar av. Våra kroppar är inte konstruerade för en godtycklig plats i universum. Vi kan samla enorma mängder information, utan att för den skull förstå den större ordning som informationen ingår i. Varje nytt tekniskt genombrott betraktas som att ännu en begränsning har övervunnits. Frågorna kring vad gränsen faktiskt innebär lämnas däremot i stort sett obesvarade.

Feedback

Mest lästa

Nyhetstips

Har du tips på något vi borde skriva om? Skicka till es.semithcope@spit

Epoch Times Podcasts

Kultur | Ledare

Gränserna som gör oss mänskliga

loading”Starry night” av Jean-François Millet, omkring 1850. Yale University Art Gallery. Foto: Wikimedia Commons
”Starry night” av Jean-François Millet, omkring 1850. Yale University Art Gallery. Foto: Wikimedia Commons

Jag blickar in i novembernattens stjärnhimmel. Rymden är så tyst och kall, till synes fullständigt likgiltig inför mänskligheten. Jag står på en liten planet, i en liten kropp som behöver värme, luft och vatten. Där ute i rymden ser ingenting ut att vara avpassat för människan.

Någonstans i mörkret mellan galaxerna driver en farkost omkring. Ombord finns tusentals människor. I Harry Martinsons ”Aniara” förlorar rymdskeppet med samma namn orienteringen efter en olycka, och farkosten fortsätter längre och längre ut i rymden. Civilisationen ombord har utvecklat en möjligen imponerande teknisk förmåga, men kan inte längre påverka sin egen riktning. De har lämnat den värld som möjliggjorde deras existens, och upptäcker gradvis hur beroende de är av just de förutsättningar som de trodde sig kunna lämna bakom sig.

Materiellt sett är vi varelser med mycket små marginaler. Planeten Tellus särskilda förutsättningar – atmosfärens sammansättning, magnetfältet som avleder en del av de laddade partiklarna från rymden, det flytande vattnet och temperaturförhållandena – utgör ett begränsat fönster av fysikaliska omständigheter som möjliggör vårt liv på jorden. Människan kan på sin höjd klättra upp till toppen av Mount Everest, men befinner sig redan då vid gränsen för vad kroppen klarar av. Våra kroppar är inte konstruerade för en godtycklig plats i universum. Vi kan samla enorma mängder information, utan att för den skull förstå den större ordning som informationen ingår i. Varje nytt tekniskt genombrott betraktas som att ännu en begränsning har övervunnits. Frågorna kring vad gränsen faktiskt innebär lämnas däremot i stort sett obesvarade.

Feedback

Epoch Times Podcasts

Svenska Epoch Times

Publisher / VD / ansvarig utgivare
Vasilios Zoupounidis
Ställföreträdande ansvarig utgivare
Aron Lamm
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Nyhetschef
Staffan Erfors
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times AB
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Svenska Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU) och är av ”särskild vikt för mediemångfalden” enligt Mediestödsnämnden.

© Svenska Epoch Times AB 2026