FN:s klimatpanel, IPCC, har släppt ännu en delrapport om kunskapsläget för klimatförändringarna. Den innehåller tyvärr inga goda nyheter: läget är akut och människan är ansvarig.
Budskapet är att vi inom tio till tjugo år riskerar att passera en tröskel där konsekvenserna för klimatförändringarna är oåterkalleliga. Detta skulle utgöra ett direkt hot mot livet på jorden. Det behövs därför snabba och kraftiga utsläppsminskningar för att undvika ett katastrofscenario.
Statsminister Stefan Löfven kommenterade rapporten på Instagram och fastslog att det nu inte finns utrymme för tvekan. Miljö- och klimatminister Per Bolund anser att vi ”måste nu ta steget och förbjuda användning av fossila bränslen”. Kristdemokraternas Ebba Busch är inne på samma spår och skriver att ”politiken borde sätta in en dödsstöt mot kol och olja”.
Det råder tillsynes bred samsyn angående vad som behöver göras för att bekämpa klimatförändringarna inte bara inom vetenskapen utan även politiskt, från höger till vänster. Ändå tycks situationen fortsätta och bli värre år efter år. Hur kommer det sig att politikerna ännu inte tagit steget full ut och gjort något åt klimatförändringarna?
Intressekonflikt
Sannolikt är orsaken en påtaglig intressekonflikt mellan klimatåtgärderna och samhällets grundvärderingar. De flesta människor ser en stabil ekonomi som tillåter att man tillgodoser de basala behoven som någonting bra. En positiv ekonomisk tillväxt framstår än bättre, till skillnad från en recession med arbetslöshet och resursbrister som följd.
Att ta beslut i strid med dessa värderingar är inte särskilt populärt vilket Cementakrisen är ett närliggande exempel på. Uppenbarligen var inte ens Miljöpartiet villigt att ta ansvaret för att stanna byggsektorn, trots att detta backades upp av miljölagstiftning. Istället tillät man en tillfällig lättnad i lagen för att undvika att regeringen hålls ansvarig för ett direkt stopp. Samtidigt undvek man att uppfattas som att man prioriterar ekonomi framför miljö och klimat. Ett pragmatiskt men inte särskilt handfast beslut kan tyckas.
För att nå klimatmålen behöver dock impopulära beslut med allvarliga kortsiktiga konsekvenser tas här och nu.
Att politiker skulle vara villiga att lägga in en dödsstöt mot kol- och oljeindustrin framstår därmed även det högst osannolikt med tanke på de omfattande konsekvenser detta skulle få. För att nå klimatmålen behöver dock impopulära beslut med allvarliga kortsiktiga konsekvenser tas här och nu. Dessa beslut verkar nationella parlament ovilliga att ta, mycket tack vare att dessa hålls ansvariga inför sina egna väljare.
Radikala samhällsförändringar
Detta problem berörs i en kolumn av Wolfgang Hansson i Aftonbladet: ”De ingrepp som krävs i vår vardag och vår ekonomi är så enorma att ingen vågar fatta de nödvändiga besluten. Vårt samhälle är inte uppbyggt för att fatta globala beslut. För det skulle det behövas en global regering.”
Detta är sannolikt vad som skulle krävas för att ta beslut av detta slag. Det skulle behövas en radikal reform av den sociala och ekonomiska ordningen i världen då demokrati och marknadsekonomi till synes utgör ett stort hinder mot att införa klimatåtgärder. Den givna lösningen framstår som en form av global socialism där dessa beslut tas åt oss, utan att hindras av nationell lojalitet eller ansvar gentemot lokalbefolkningen.
Bör vi då ta steget nu utan tvekan? Detta bör förstås inte göras om de negativa konsekvenserna för att handla överstiger de för att inte handla. Dessa radikala ingrepp hotar inte bara friheten för människor. Även livet för många kan potentiellt hotas när livsuppehållande infrastruktur underordnas klimatmålens behov. Att idag ge en dödsstöt mot oljeindustrin vore sannolikt även en dödsstöt mot många människor på grund av livsmedelsindustrins beroende av fossila energikällor.
Rationell tvekan?
Viss tvekan finns även som konsekvens av att det inte är första gången klimatrörelsen gått händelserna i förväg med dessa förutsägelser. I IPCC:s delrapport 2007 hävdas till exempel att Himalayas glaciärer kan ha smält redan 2035, vilket man dock senare erkände att det inte finns vetenskapliga belägg för.
Al Gore hävdade i samband utgivningen av sin dokumentärfilm 2006 att om inget drastiskt görs inom tio år kommer vi nå tröskeln till en oåterkallelig katastrof. Filmen säger sig presentera vetenskapen angående klimatförändringarna men bedömdes av Englands högsta domstol innehålla så många felaktigheter att den inte får användas i undervisningssyfte utan en skriftlig komplettering.
Saker som detta undergräver den beslutsamhet som krävs för att nå de angivna klimatmålen. Huruvida detta egentligen är för det bättre är dock helt beroende på om budskapet om en annalkande apokalyps verkligen är korrekta denna gång. Vad som är säkert är i alla fall att de flesta skulle föredra att allt fortsätter som vanligt och att ny miljöteknik löser problemet på sikt, utan behovet av dessa radikala förändringar.
Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!
