En bortglömd sak jag inte fick lära mig i skolan var att jag under en dag skulle ha flera tusentals olika tankar. De flesta automatiserade upprepningar från gårdagen. Lite som en skiva som fastnat.

“Ett konstant tjatter, det är vad som finns i skallen” hade jag önskat att någon sade. Och inte nog med det, ofta ett negativt tjatter, då vår hjärna utifrån ett evolutionsperspektiv värnar om vår överlevnad. 

Faktum är att det inte är du som är konstig, utan vi har alla processer, värderingar och program som ligger undertryckta i vårt undermedvetna.

Men nej, det är inte så väldans “coolt eller intressant” att prata om just jobbiga tankar. Kanske för att det både är svårt och obehagligt? Kanske av rädsla för att avslöja det kaos som pågår inom oss själva?

Sedan är det ju inte alla som går runt och tänker på sitt eget tänkande, om du förstår vad jag menar? Du ska inte tänka så mycket! Bry dig inte om det! Säger dessa personer till oss. Typ som att det gick att bara pausa.

Faktum är att det inte är du som är konstig, utan vi har alla processer, värderingar och program som ligger undertryckta i vårt undermedvetna. Dessa styr våra val och beteenden, ploppar upp då och då, "freudianslips" eller när vi ligger i tystnad och inte kan sova. Säger saker som att du är värdelös, misslyckad och vem skulle kunna älska en "loser" som dig. Som sagt tankarna har en förmåga att inte vara snälla. Och vissa är mer medvetna än andra.

Quick-fixes funkar bra i stunden, kan faktiskt vara att rekommendera ibland … Men det är inte hållbart i längden.

Inte konstigt att vi då lär oss att det bästa är att lägga locket på. Sätta på tv:n eller försöka fixa andras problem istället för våra egna.

Med känslor gör vi likadant. Vi är faktiskt fantastiskt bra på att inte känna. Speciellt det jobbiga och det obehagliga. Återigen, bättre att trycka undan, städa eller frenetiskt scrolla på Instagram. För quick-fixes funkar bra i stunden, kan faktiskt vara att rekommendera ibland, speciellt i stunder av stark oro eller ångest. Men det är inte hållbart i längden. Till slut kommer masken vi bär på att spricka. Kanske kommer det då en stor känslospya från magen, som vi inte kan kontrollera.

Sorgen, ilskan, rädslan strömmar ut. Vi utåtagerar känslan, identifierar oss med den. När känslorna får ta kontrollen så kan vi uppleva att vi helt förlorar oss själva. I många fall kanske vi inte minns vad vi gör, som i en händelse-loop där tiden inte existerar.

Det handlar om självinsikt, lära känna sig själv så att jag kan styra mitt liv och inte kontrolleras av andra.

Så där har vi det. Människan – en varelse med så mycket intellekt men hjälplös kring fundamentala kunskaper om hur tankar och känslor på bästa sätt bör mötas, för att sedan kunna hanteras.

Jag är därför en stark förespråkare för att vi övar lite varje dag. Finns ju inget knep som fungerar för alla, men personligen tror jag på att våga möta alla sidor av sig själv, och naturen kan bli en arena för just detta. Dit kan du gå för att lyssna inåt. Höra vad som pågår, så att du inte blir chockad när det väl hettar till på riktigt. Det handlar om självinsikt, lära känna sig själv så att jag kan styra mitt liv och inte kontrolleras av andra. Bygga upp sin inre intelligens (där tanke, känsla och handling får samarbeta). Empowerment och inre styrka.

Det är svårt, vi är komplexa både du och jag. Men med hjälp av naturen, med hjälp av de skrivna orden och genom samtal med andra, kan vi lära oss att bli modiga och våga sluta springa, och istället möta det där som ändå kommer att komma ikapp oss en dag.

Josefin Wilkins

Josefin Wilkins är socionom med inriktning på miljöpsykologi och utomhusmiljöer för hälsa och välbefinnande. Hon arbetar inom pre-rehabilitering, föreläser, håller kurser och utbildar inom hälsa. Hon fokuserar på helheten och relationen mellan människan, kroppen och omgivning. Artikeln publicerades ursprungligen på hennes blogg. Följ också Josefins inlägg på Instagram.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.