I både möten med människor samt inom vetenskaplig forskning understryks att naturen läker när vi är som mest sköra. Skörheten kan komma ifrån många, olika sorters händelser i livet om det så är allvarlig sjukdom, utbrändhet eller ett irrationellt mörker som skuggar varje steg man tar.

Jag försöker aktivt att se detaljerna och sammanhanget i dessa olika subjektiva beskrivningar och inser att många vänder sig till naturen, då denna miljö inte upplevs vara lika kravfylld som många andra delar i livet är.

För visst kommer i stort sett alla miljöer vi befinner oss i och alla de relationer som dessa miljöer stöttar med vissa villkor. Om vi börjar med den ”minst” kravfyllda miljön (som många anser vara sitt hem) så möts vi där av disk som inte lever upp till väninnans instagram, och hur hemmets olika relationer, trots att de är fulla av kärlek, kommer med ett flertal premisser och kompromisser.