Tillit är avgörande, brukar det heta. Men om beslutsfattare inte stannar upp för en tankediger paus ens när tilliten har raserats, har vi då inte bara med tomma ord att göra?

Tillit är ett ämne som diskuteras allt oftare i offentligheten. Är det inte tilliten till varandra så är det till media, eller till våra myndigheter. Även bland centralbanksekonomer kommer ämnet allt oftare på tal. Under fjolåret sade Agustín Carstens, chef för BIS (”centralbankernas centralbank”) att ”med tillit kommer allmänheten att vara mer benägen att acceptera åtgärder som innebär kortsiktiga kostnader i utbyte mot långsiktiga vinster” och att ”tillit är avgörande för policyns effektivitet”. Det är därför intressant när centralbanker eller andra låtsas som om ingenting har hänt även när tilliten har raserats.

I likhet med Sverige och hundratals andra länder planerar Kanada att införa en centralbanksvaluta, en ny form av pengar där centralbanken eller dess mellanhänder (bankerna) kommer att kunna ges total insyn i medborgarnas förehavanden. Betalningarna eller pengarna kommer även att kunna göras programmerbara. Alltifrån att äganderätten till en bil kan överföras automatiskt efter en framgångsrik betalning till säljaren, till att betalningar kan nekas om du har rest för långt hemifrån.