Vi har de senaste åren sett många exempel inom den svenska politiken på sådant som kan uppfattas som motsägelsefullt, eller stundtals till och med rent förnuftsvidrigt.

I regel brukar dessa saker förklaras i efterhand med en olycklig naivitet från vissa politikers sida. Väljarna tvingas helt enkelt acceptera denna osannolika förklaring och det antas att denna inkonsekvens är något som hör till det politiska hantverket. Vilket knappast kommer att främja intresset för politik hos allmänheten.

Rimligtvis har medierna en avgörande roll när det kommer till att forma denna acceptans av den många gånger motsägelsefulla politiska händelseutvecklingen. Till viss grad kan det vara eftersträvansvärt med en positiv inramning av politiken. Detta upprätthåller förtroendet för det gemensamma vilket gör att gemene man fortsätter att finna det meningsfullt att gå upp på morgonen och bege sig till jobbet, vilket är vad som får samhället att fortsätta snurra. Således är detta delvis en fråga om civil beredskap och att upprätthålla den sociala stabiliteten.