Under min uppväxt hade jag alltid ett förvånansvärt rikt djurliv omkring mig, trots att vi bodde i ett vanligt villaområde. Trädgården var stor och lockade i synnerhet många fåglar, som jag har speciellt varma minnen av.
När jag var liten talade morfar ofta om sina små vänner och om talesättet ”små smulor är också bröd”. Han visste vad han talade om, för han hade verkligen många små vänner som han träffade varje dag.
Vid nio- och trekaffet visste småfåglarna att det vankades fika. Morfar var alltid mycket punktlig, gråsparvarna och pilfinkarna likaså. De samlades under trädgårdsbordet för att ta del av smulornafrån bullar och bonnakringlor. Om morfar av någon anledning var försenad med maten, kom fåglarna fram och kvittrade på honom tills han tog sitt förnuft till fånga och gav dem det han lovat.
