I pianisten Hans Pålssons pianokonsert framförs de stora mästarna Bach, Haydn, Mozart och Schubert. Det är en innehållsrik konsert som sträcker sig genom tre av de största musikepokerna.

Hans Pålsson, som vi tidigare skrivit om, är förutom pianist också professor i piano och pianopedagog. Några känner nog till Pålssons 90-talsserie som handlade om flera stora klassiska kompositörer. Serien heter ”I döda mästares sällskap” och första säsongen ligger upplagd i SVT:s Öppet arkiv.

I Hans Pålssons pianokonsert som spelades in i maj lyfts fyra klassiska mästare och deras verk fram.Tre fantasier komponerade av 1700-talets tonsättare Johann Sebastian Bach, Joseph Haydn och Wolfgang Amadeus Mozart inleder konserten som sedan avslutas med Franz Schuberts sista pianosonat från 1828.

Programmet sträcker sig genom tre av de största klassiska musikepokerna. Bach var barockkompositör och Haydn och Mozart två av wienklassicismens främsta tonsättare. Franz Schubert verkade i brytpunkten mellan två olika epoker och tillhörde wienklassicismen men samtidigt också den tidiga romantiken. På så sätt blir det en lång tidsresa genom epoker, från Bachs Fantasi i c-moll, som skrevs någon gång på 1700-talet, till Schuberts sista sonat som skrevs strax innan han dog 1828. 

Pålsson framför verken med detaljrikedom och noggrannhet. De stora nyansskillnaderna mellan och inom styckena gör konserten djup och kontrastrik. Här finns ingenting som spelas slentrianmässigt utan det är historier som berättas med stor inlevelse, passion och närvaro.

Efter en snabb och djup inandning, som om han skulle dyka ner i flygeln, ger sig Pålsson kraftfullt och rytmiskt in i Bachs Fantasi  c-moll BWV 906. Melodierna låter stundtals som vattenfall och redan från början är det en intensivt pågående aktivitet mellan de olika stämmorna. Stycket innehåller serier av snabba nedåtgående och uppåtgående partier och hela stycket fortsätter att böljande gå upp och ner.

I Joseph Haydns Fantasi C-dur Hob. XV11:4 spelar Pålsson friskt och livligt med en humoristisk känsla och avslutar stycket med ett rejält forte. Det är ett härligt flöde i Haydns Fantasi. I Wolfgang Amadeus Mozarts Fantasi d-moll KV 397 är det en helt annan känsla än i de föregående fantasierna. Det är ett stycke som innehåller flera olika stämningar och teman. Den inleds långsamt med ett allvar och melankoli men avslutas lekfullt.

Efter en kort paus på en minut fortsätter Hans Pålsson med Franz Schuberts sonat nr 21 B-dur D60. En sonat som Schubert skrev precis innan han dog 1828, då han endast var 31 år gammal. Året innan hade Schubert varit med på Beethovens begravning.

Vid den tiden var det nog ingen som trodde att Schubert bara hade ett år kvar att leva. Trots att Schubert den sista tiden var märkt av sjukdom var den en av hans mest kreativa och produktiva period där han hittade inspiration och en ny skaparkraft.

Schubert komponerade den sista tiden många olika verk och blev bland annat färdig med sina tre sista pianosonater. Sonaterna var länge bortglömda och publicerades många år efter att de komponerats. Schubert verkar ha levt enkelt med sina vänner och han dedikerade sitt liv åt att komponera musik.

Hans musik har bland annat blivit omtyckt på grund av sin intimitet och en känsla av att den skapar förtroende. Vissa tycker att det känns som att Schubert personligen talar till dem. Många har även funnit tröst och styrka genom musiken eftersom den kan ta upp svåra ämnen men samtidigt ge en ljus och hoppfull ton.

För att återkomma till konserten, så är det fint att höra Hans Pålssons framförande av den sista stora sonaten som består av fyra satser och varar i 40 minuter. Den innehåller en stor uttrycksbredd och Pålsson är noggrann med alla detaljer. Sonaten är som en händelserik novell. Den första satsens första tema är ljust och himmelskt vackert. Temat avbryts några gånger av några mörkare drillar och ackord. Detta tycks inte påverka temat som obehindrat fortsätter sin väg.

Andra satsen är långsam och begrundande medan den tredje satsen är bitvis lekfull och glittrande. Den fjärde satsen innehåller frågor men fortsätter också lättsamt och innehåller hopp. Satsen  avslutas på ett kraftfullt sätt. Hans Pålsson genomför en vacker pianokonsert med stor kunskap om de fyra mästarna. 

Det är intressant att tänka på vilken sorts relation konsertens fyra mästare hade till varandra. De enda som träffade varandra i verkligheten var Haydn och Mozart. De träffades i Wien i början av 1780-talet när Mozart var 28 år. Haydn var 24 år äldre än Mozart, men trots åldersskillnaden blev de mycket goda vänner. Mozart hade beundrat Haydn i åratal. Senare dedikerade Mozart även sex stråkkvartetter till Haydn.

Schuberts koppling till Mozart var att han beundrade Mozarts musik och lär ha sagt ”de avtryck av en ljusare och bättre tillvaro som han har lämnat på våra själar”. 

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!