I nästan 30 år har Marie Louise Kold utforskat kopparns möjligheter. Hon har lärt sig materialet genom experiment, envishet och nyfikenhet, men också accepterat att det alltid finns något som undgår hennes kontroll. Det oförutsägbara har blivit en del av hennes konstnärskap.
Hon lyfter upp kopparplåten ur kemikaliebadet. Planen var att etsa in en text, men något har gått fel. Kemikalierna har ätit sig igenom materialet och i stället skapat hål. Det går visserligen att läsa delar av texten, men den första planen på hur det skulle se ut har gått om intet.
Marie Louise tänker först kassera sitt misslyckande, men när hon står där med plåten framför sig väcks en ny tanke. Misstaget skapade någonting nytt, någonting vackert.









