Mahler och Brahms stod på programmet den 29 april då Peter Mattei och Kungliga Filharmonikerna, dirigerade av Manfred Honeck, livesändes från Konserthuset. En kontrast- och innehållsrik konsert som genomfördes på mästerligt vis.

Den österrikiske dirigenten Manfred Honeck har i över tio år lett Pittsburgh Symphony Orchestra. Han har också arbetat med Sveriges Radios Symfoniorkester och flera gånger gästdirigerat på Konserthuset i Stockholm. Nu i april fick han återigen möjlighet att leda Kungliga Filharmonikerna.

I det blå Konserthuset vid Hötorget i Stockholm har Kungliga Filharmonikerna sitt hem. Vanligtvis ger de runt hundra konserter per år. I år har de fysiska konserterna istället hamnat i den digitala världen, och veckovisa livesändningar läggs nu ut på Konserthusets webbplats där de är tillgängliga gratis för allmänheten.

Så långt tillbaka som 1902 bildades Kungliga Filharmonikerna, men det var först 1926 som de kunde flytta in i Konserthuset. Orkestern består av 105 musiker. 

1990 debuterade han på Drottningholms Slottsteater som Nardo i La Finta Giardiniera. Sedan dess har barytonsångaren Peter Mattei framträtt på flera olika scener, bland annat i New York, Paris och London. Han har flitigt rest runt i världen, medverkat i diverse musikaliska projekt och arbetat med flera av världens främsta orkestrar.

Peter Mattei är född i Piteå och uppvuxen utanför Luleå. Han studerade på Operahögskolan i Stockholm och på slutet av 1990-talet blev han känd i hela Europa för sina Mozartframföranden. 2002 debuterade han på Metropolitan i New York och har sedan dess varit involverad i många projekt där. Han har genom åren medverkat i både operor och konserter och är specialist på bland annat Bachs Matteus- och Johannespassion.

På Stockholms Konserthus har Mattei framträtt flera gånger tidigare. Nyligen sjöng han Schuberts Winterreise där tillsammans med pianisten Lars David Nilsson. Den här gången sjunger han övertygande några stycken från Mahlers Des Knaben Wunderhorn och ett stycke från Rückert Lieder.

Des Knaben Wunderhorn, även kallad ”The Boy’s Magic Horn”, publicerades år 1899 och består av folkliga dikter och folkvisor, som Clemens Brentano och Achim von Arnim nedtecknade i ett stort kompendium. Efter att ha inspirerats av texterna och visorna skrev Mahler några av sina mest kända verk. Mahlers Des Knaben Wunderhorn, (med samma namn som kompendiet), består av tolv sånger som har mycket skiftande karaktär. Även om vissa texter, såsom ”Des Antonius von Padua Fischpredigt”, handlar om en mycket enkel berättelse så är orkesterarrangemanget ändå mycket raffinerat.

Symfoni nr 1 påbörjades när Johannes Brahms var 21 år och färdigställdes inte förrän runt 20 år senare. Brahms var noggrann och självkritisk när han komponerade. Konserten uppfördes för förstagången den 4 november, 1876 i Tyskland.

Mahlers stycken för sång och orkester i dagens konsert är omsorgsfullt valda och följer en fängslande dramaturgi med inledning, klimax och ett reflekterande avslut. I det inledande stycket, Rheinlegendchen, är Peter Matteis mustiga, varma och välkontrollerade sång inbäddad i ett ljuvt och ömsint spel från mestadels träblås och stråk. Drillande melodier från bland annat flöjt, svepande stråkar, melodiös oboe och dansande bastoner bidrar till styckets skimmer.

Den tonsatta sagan handlar om någon som kastar en ring i vattnet, i hopp om att dess älskade ska finna den. Ringen sväljs av en fisk, hamnar på kungens bord och kungen frågar vem den tillhör. Den älskade ger sig till känna som ringens ägare och söker slutligen upp och förenas med den som kastat den.

I Stycke nummer2, ”Des Antoniusvon Padua Fischpredigt”, är arrangemanget mer rörligt, lekfullt och humoristiskt. När bollen är i rullning förs vi in i två mer dramatiska stycken med temat krig och död.

I ”Revelge” pumpar en tydlig rytmik med stundtals drillandemelodier. I ett parti frustar och rister hela orkestern med fullt slagverk och bleckblåsets fanfarliknande melodier, för att i nästa stund återgå till den mer återhållna och pumpande rytmiken. I följande stycke ”Der Tamboursg’sell” inser soldaten att han kommer att dö.

Det är en mullrande orkester som ömsom tung och pampig, ömsom stillsam och melodiös, slår an den förstycket passande och ödesmättade tonen. Mattei ger allt och avslutar med de förtvivlade orden, ”Gute nacht”, varvid trumvirvlar tar vid och stycket ebbar ut.

Orkestern och Mattei försjunker därefter ner i reflekterande tongångar i ”Ich bin der Weltabhanden gekommen”. ”Jag har kommit på villovägar, långt bortifrån världen.” Ett vackert avslut på Mahlers stycken. Vi har genom dem fått höra och uppleva Peter Matteis fantastiska och klangfulla röstregister och orkesterns uttrycksfulla spel.

Kungliga Filharmonikerna framför i slutnumret en kraftfull och briljant version av Johannes Brahms Symfoni nr 1.

Det är en orkester och barytonsångare i världsklass som med stor skicklighet genomför en minnesvärd konsert.

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.