Avslöjandet om Ekotreporterns granskning av en man hon hade en privat relation med är anmärkningsvärt. Detta är dock större än frågan om public services trovärdighet.
Stiftelsen Doku publicerade ett avslöjande i början av maj som visade på att den redaktionella integriteten bakom flera av Sveriges Radio Ekots granskande reportage allvarligt kan ifrågasättas. Reportagen i fråga handlade om lagen om särskild utlänningskontroll (LSU), vilken legat till grund för flera utvisningsbeslut 2019.
Sex personer, däribland den så kallade Gävleimamen Abo Raad, dömdes till utvisning på grund av att man ansåg dem spela en central roll i den radikala islamistiska miljön och därmed kunde utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Dokus avslöjande visar att reportern bakom reportagen har haft en privat relation med Gävleimamens son Raad Al-Duhan, även han utvisad enligt LSU.
Ett av reportagen i fråga innefattar en intervju med Raad Al-Duhan själv där de olika anklagelserna mot honom bemöts. Bland annat har Raad Al-Duhan dömts för olaga hot mot Gefle Dagblads chefredaktör. Han anklagas även för att genom sin idrottsverksamhet ha rekryterat unga till den radikala islamistiska miljön.
Framstår inte neutralt
Reportaget i sig självt framstår som om det förmildrar och förlöjligar anklagelserna. Samtidigt misstänkliggör man Säpo:s bedömning och lagstiftningen LSU. Man problematiserar även säkerhetspolisens sekretess vad gäller frågor om rikets säkerhet. När det nu blivit känt att det fanns en privat relation bakom intervjun, framstår reportagen högst olämpliga då de förringar potentiellt verkliga hot mot rikets säkerhet.
Ekot har valt att försvara publiceringen av reportagen. Man har även hävdat att detta främst är ett personalärende och pekat på att reportern lämnade självmant när den privata relationen blev känd. Efter att DN publicerat ett avslöjande om att Raad Al-Duham fått parkeringsböter nattetid utanför reporterns hem under tiden för reportagen, lät Ekot meddela att detta ger en annan bild av situationen och att man avser göra en ny intern granskning.
En relevant fråga som bör granskas är i vilken utsträckning public service verksamhet i detta fall verkligen har haft allmänhetens tjänst som första prioritet, eller om det finns fog för misstankarna om att ledningen agerat i konflikt med ägarnas intressen. Det vore väldigt allvarligt om Sveriges Radio misslyckats med att ta ansvar för reportage man vet är integritetsmässigt ifrågasatt, och låtit dessa ligga kvar offentligt i syfte att skydda den egna prestigen. Särskilt om reportagen i sig innefattar allvarliga säkerhetspolitiska aspekter.
Säkerhetspolitiska intressen
Än allvarligare vore det om det visar sig finnas en redaktionell dagordning i konflikt med Sveriges säkerhetspolitiska intressen. I detta fall tycks det just som det specifika ställningstagandet står i konflikt med allmänhetens och de säkerhetspolitiska intressena, då SR genom reportagen bedriver opinion mot säkerhetspolitiska lagar samt säkerhetspolisens bedömning, och detta under uppenbara partiska omständigheter.
SR bedriver genom reportagen opinion mot säkerhetspolitiska lagar samt säkerhetspolisens bedömning.
Det är förstås otänkbart att det finns en uttalad agenda inom SR att agera för radikala islamistiska intressen. Men detta skulle icke desto mindre kunna ske i praktiken på grund av det idag komplicerade och polariserade samhällsklimatet.
Det framstår för mig tydligt att etablerade medier inklusive public service har tagit ställning för att rationalisera den liberala migrationspolitik som bedrivs i Sverige. Detta är i sig ett tydligt politiskt ställningstagande. Med ett politiskt ställningstagande medföljer även incitament att agera för sina intressen, och även att försvara sig mot det som strider mot ens intressen.
Det är således inte helt osannolikt att dessa incitament kan ha resulterat i en redaktionell iver att avslöja vad man uppfattar vara en orättvis och inhuman migrationspolitik. Detta kan i sin tur ha lett till att frågor rörande rikets säkerhet i praktiken kan ha åsidosatts i vissa situationer. Public service och individuella reportrars ansvarsområde innefattar trots allt inte rikets säkerhet.
Ansvarsutkrävning
Men att inte utkräva ansvar när övertramp sker, eller att inte ta våra säkerhetspolitiska intressen på allvar vore ett stort misstag. Det krävs därför en oberoende utredning där personlig prestige hos public service-chefer och direktörer inte är en faktor.
Hittills har SR konsekvent avfärdat de krav på en extern oberoende utredning som uppkommit. Bland annat har man hävdat att detta vore emot grundlagen. Att det skulle vara olagligt med en oberoende utredning av SR:s handlande framstår inte särskilt troligt. Det ligger helt klart i ägarnas, det vill säga skattebetalarnas, intressen att grundligt utreda hur denna situation kunde uppkomma. Detta för att försäkra sig om att integriteten i verksamheten kan upprätthållas och inte inkräkta på rikets säkerhet.
Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.
