Varje människa hör till en av nio olika personlighetstyper och med varje typ följer också en synd, enligt det flertusenåriga enneagrammet. De här nio ”karaktärs-synderna” framställs i Odysséen som Odysseus olika utmaningar som han behövde övervinna för att kunna hitta hem.

I artikelseriens del två börjar vi med att titta på personlighetstyp nummer nio. Odysseus möter nämligen synderna i motsatt följd. Vi kommer resa runt med honom tills vi slutligen möter synden som är kopplad till nummer ett.

Niorna i enneagrammets hjul ser sig själva som ”jag är nöjd”. De vill uppleva fullkomlighet och leva fridfullt. Som bäst är niorna empatiska, pålitliga och harmoniska, som sämst apatiska, håglösa och envisa med oförmåga att vidta praktiska åtgärder. En del av inaktiviteten beror på deras förmåga att se båda sidor av en sak och att de därför misslyckas med att välja.

Niorna måste komma över dödssynden lättja.

Lotusätarna

Odysseus har ägnat tio år åt att kriga i Troja och har slutligen, genom sin list och strategi med den trojanska hästen, lyckats ta sig över Trojas mur. Han lyckas med allt som Akilles med sina aggressiva utspel och andra grekiska slagskämpar misslyckas med eftersom han, som Homeros påpekar, är en ”trollkarl”. Guden Zeus säger: ”Den store Odysseus visdom överträffar alla andras.”

Med tanke på den uppfinningsrikedom, visdom och flexibilitet som Odysseus uppvisar, så kan vi förstå att han lyckas klara av sådant som verkar övermäktigt.

Odyssén börjar i det som kallas in medias res, i händelsernas mitt. Det är inte förrän i kapitel nio vi får veta att bland det första som Odysseus och hans män råkar ut för när de lämnar Troja är lotusätarna.

Till skillnad från de mer traditionella fienderna som de har träffat förut – vanligen kungar och soldater som vill döda dem – så vill inte lotusätarna dem något illa. De till och med erbjuder dem ”honungssöta frukter” – lotus – som de själva äter. När de äter frukten försvinner alla bekymmer, rädslor och även önskningar. De av Odysseus besättningsmän som äter frukten förlorar därför sin önskan att återvända till Ithaka, deras hem.

Denna frestelse är ett lysande exempel från antiken på vad vi idag är alltför bekanta med i väst: att vara avtrubbade.

Istället för att vara verkligt levande vänder vi oss till stimulantia, är fixerade vid sex och spel eller mer lågmälda saker: tv-beroende, att surfa runt på nätet eller sluka sociala medier (i själva verket att inte göra någonting) eller arbetsnarkomani (att aldrig upphöra med att göra något).

På 1960-talet, när västvärlden påbörjade sin långa färd mot intet, uttryckte sig den amerikanske akademikern Timothy Leary så här: ”Hoppa av – koppla loss dig själv från det yttre sociala skådespelet som bara är torrt och mest liknar tv. Tänd på – hitta en ritual som får dig att återvända till Guds tempel, din egen kropp. Gå ut ur ditt sinne, bli hög. Känn in – låt dig återfödas … Påbörja ett nytt beteende som speglar din vision.”

Kort sagt, ignorera verkligheten och agera som om det vore bättre att befinna sig i illusioner eller vanföreställningar. Likgiltigheten tar över och man fogar sig i att leva på den låga nivån av icke-prestation.

Komma över lättja

Dödssynden här, som alla nior måste konfrontera om de ska lyckas fly den, är lättja. Så lätt det är för Odysseus män att falla för lättjan och tro att de har funnit paradiset!

Odysseus förstår genast den enorma faran som han och hans besättning står inför och agerar därefter. Faktiskt är det handling som är nyckeln här.

Han ”experimenterar” inte med lotusfrukten själv. Han resonerar inte ”Ja, det är ett sätt att se på saken” och han är inte av idén att hans män har rätt till sina egna åsikter och därför låter dem hållas.

Han förstår fullständigt konsekvenserna av deras beteende, för egen del och för deras familjer som väntar på dem hemma på Ithaka. Han utfärdar istället tydliga order till de besättningsmän som fortfarande är opåverkade och tvingar dem allihop tillbaka till skeppen. Där surrar han fast dem vid deras platser och kräver att de ror som galningar för att lämna ön bakom sig.

Motgiftet mot lättja är viljestyrka: beslutstagande som leder till omedelbar handling – bara gör det! Det är med hans tydliga order att ro – även om Odysseus vid det här laget inte riktigt vet vart – det är bara med den gärningen de kan undfly lättjan.

Dödssynden lättja manifesterar den skräckinjagande idén om ett liv som inte levs, ett slags permanent tillstånd av att vara avskild från verkligheten. På en mindre extrem nivå visar sig lättjan som att acceptera saker som de är: att inte vilja göra förändringar eller förbättringar, både vad gäller världen och kanske främst sig själv.

Lättjan är som en sorts ödesbestämmelse som dränerar viljan att göra något, uppnå något och slutligen lyckas i livet. Och den yttersta framgången är förstås att ”komma hem” – för sinnet att hitta sitt eget sanna jag och upptäcka sin egen skönhet.

Det här kan Odysseus inte blunda för: På ön Ithaka väntar hans hustru, hans själsfrände och även symboliskt sett hans egen själ, på honom. Inga uppoffringar är för stora för att nå dit, som vi ska få se.

Värt att begrunda är att Odysseus börjar färden med 12 skepp och full besättning, men hela besättningen och samtliga skepp går förlorade längs vägen – han kommer ensam hem. Det är därför vi måste vara flexibla som Odysseus inför var och en av de dödssynder som drabbar oss för att kunna framstå som en hjälte eller hjältinna.

I nästa del råkar Odysseus ut för synd nummer åtta, då han möter en mer dödlig och ursinnig fiende än lättjan: cykloperna, Polyphemus och lustens synd. Här skulle ”bara gör det” vara helt fel strategi. Läs del tre och se hur Odysseus ”trollar” för att komma över syndens oemotståndliga styrka.

Jag vill nämna att jag tillskriver Michael J. Goldberg och hans bok ”Travels with Odysseus” många av idéerna, och jag rekommenderar starkt boken till dem som söker mer detaljerad information, även om Goldberg lustigt nog inte drar direkta paralleller till enneagrammet utan bara nämner det i bokens slutnoter.

I artikelserien ”Att hitta sitt sanna jag” diskuterar vi nio typer av personligheter och deras svagheter, och visar hur man kan övervinna dem och hitta hem, precis som Odysseus.

James Sale är affärsman, författare och poet, och har skrivit fler än 40 böcker om management och utbildning.