Nederländernas egna Caravaggisti i stor utställning
Besökare på Cetraal Museum i Utrecht tittar på Hendrick ter Brugghens tolkning av "Bebådelsen", den 14 februari 2019. Foto: Susanne W Lamm


Det är en vanlig torsdageftermiddag i februari i den lilla holländska staden Utrecht. Konstutställningen "Utrecht, Caravaggio, and Europe" i Centraal Museum har pågått sedan mitten av december men är fortfarande så välbesökt att folk får vänta på en tidslucka för att komma in. Ändå har huvudnumren, Caravaggios inlånade originaldukar, redan skickats därifrån. Utrechts egna Caravgaggisti är emellertid tillräckligt bra.

Caravaggio (1571-1610, Italien) influerade hela Europa med sitt mystiska ljusdunkelmåleri i början av 1600-talet. Utrechts unga konstnärer vände sig till Rom snarare än till det "typiskt holländska" profana måleriet; de vallfärdade dit för att studera Caravaggio och målade klassiska bibelscener. Gerard van Honthorst, Hendrick ter Brugghen och Dirck van Baburen är de tre konstnärerna som lyfts fram i utställningen "Utrecht, Caravaggio, and Europe", men här finns även verk av exempelvis Jusepe de Ribera och Bartolomeo Manfredi. Kvar av själva Caravaggio finns blott en Medusa samt några reproduktioner.

Besökare runt Caravaggios "Medusa Murtola" (1597. Duk på pannå, 48/49 cm i diameter. Privat samling) den 14 februari 2019 . Foto: Susanne W Lamm

Det caravaggianska måleriet utmärks av klarhet, riktning och drama. Allt onödigt, det som inte stödjer idén, är bortskalat och ljussättningen får ofta måleriet att kännas glasklart. Caravaggio gick nära inpå motivet och studerade känslouttryck med en ny realism och intensitet som inte setts tidigare i bildkonsten. De nederländska caravaggisterna tillför emellertid sitt eget nationella arv, och resultatet blir en vacker, egenartad fusion.

Under caravaggismens glansperiod 1600-30 var omkring 2700 konstnärer verksamma i Rom. Enligt museet ska 572 av dem ha kommit dit från andra länder. De studerade alla samma konstsamlingar och målade samma teman – alltså finns en uppsjö av målningar som föreställer samma motiv. Konstverken i utställningen är ordnade tematiskt; samma scener i olika tolkningar hänger bredvid varandra så att besökaren kan jämföra hur olika konstnärer har löst de olika scenerna, vilket uppmuntrar till djup begrundan. Vad är det som gör en tavla lyckad? Vad är det som gör att budskapet i tavlorna når fram, och i vilken grad? 

Bewsökare framför Gerard van Honthorsts stora tavla "Johannes Döparens halshuggning" (1617-18. Olja på duk, 345x215 cm. Santa Maria della Scala, Rom) den 14 februari 2019. Foto: Susanne W Lamm

Teman som avhandlas är exempelvis David och Goliat, bebådelsen, olika scener ur Jesus liv, Judit och Holofernes, martyren Sankt Sebastian och mycket mer. Det är en omfattande utställning med runt 70 tavlor. Folk trängs stillsamt framför de stora dukarna som tycks vara oändligt många. Kvalitén på måleriet är överlag mycket bra.

Ett populärt tema i Rom vid den här tiden var Petrus förnekelse. Det är en nattscen, vilket passar sig bra för ljusdunkelmåleri. De flesta känner till historien: vid den sista måltiden förutspådde Jesus att en av hans lärjungar skulle förneka honom tre gånger innan tuppen gal. När han senare greps och fördes till översteprästen Kajafas där man ville döma honom till döden följde Petrus efter. En av översteprästens tjänsteflickor identifierade Petrus som Jesus lärjunge, vilket han förnekade. Innan gryningen hade han förnekat Jesus tre gånger.

Gerard van Honthorst (1592-1656) som hade stora framgångar i Rom målade Petrus förnekelse tre gånger. Den tidigaste tavlan från 1616-17 finns med på utställningen. Det är en intensiv bild i vilken tiden plötsligt tycks ha stannat i det avgörande ögonblicket när lärjungen ställs till svars och sviker sin tro. 

Gerard van Honthorst; "Petrus förnekelse", ca 1618-20. Olja på duk, 150x197 cm. Museum of Fine Arts i Rennes, Frankrike

Kompositionen består av sex figurer indelade i två grupper. Till höger om förnekelsescenen sitter en grupp soldater och spelar kort runt bordet. En gammal skäggig man med pincené och käpp passar på att tjuvkika på en spelares kort. Varianten att inkludera soldater som spelar kort eller tärning i bibelberättelsen var en idé som uppstod runt den här tiden, enligt utställningskatalogen. Soldaten som sitter med ryggen till i förgrunden och tar tag i apostelns kappa fungerar som en länk mellan de två grupperna av figurer. Tjänstekvinnan med ett ljus i handen anklagar Petrus och höjer ett varnande pekfinger. Petrus avfärdar anklagelsen med en betryggande hand mot bröstet en förnekande gest med andra handen. Man kan nästan se lagret av tankar som svävar runt i hans huvud.

Caravaggio målade sällan synliga ljuskällor likt Honthorsts stearinljus – det var en holländsk tradition som var något helt nytt i Rom. Caravaggios motiv är belysta som med effekten av en strålkastare på en teaterscen. Honthorsts naturalism i kombination med klärobskyr var nyskapande på så vis, och han kom sedermera att utveckla denna typ av ljussättning med dolda, indirekta ljuskällor. Därav fick han smeknamnet "Gherardo dela Notti" (Gerard av nätterna).

I Riberas (1591-1652, Spanien) tavla på temat Petrus förnekelse står lärjungen och tjänstekvinnan till höger i bild. En centralt placerad, skallig man i bakgrunden lägger sig i händelsen medan fyra soldater som kastar tärning runt ett bord demonstrativt låtsas som att Petrus inte finns. Petrus ser trängd och hotad ut. Tavlan är lika intensiv, men har en helt annorlunda energi än Honthorsts. 

Jusepe de Ribera; "Petrus förnekelse", 1615-16. Olja på duk, 163x233 cm. Nationalgalleriet i Palazzo Corsini, Rom

Den tredje tavlan på temat är målad av Gerard Seghers (1591-1651, Flandern), som specialiserade sig på just den här berättelsen. Petrus är avbildad precis i det ögonblick han blir anklagad, och han reagerar med att peka med handen på sig själv, som om han säger "Jag!?" Alla åtta figurer är delaktiga i diskussionen. Det är inte bara de vilt gestikulerande människorna som ger bilden dess dramatik – även ljussättningen. Seghers har låtit sig inspireras av Honthorsts indirekta ljuskällor med stearinljus på ett bord, dolda av människorna som sitter i förgrunden.

Gerard Seghers; "Petrus förnekelse", ca 1623. olja på duk, 157.5x227.3 cm. North Carolina Museum of Art

Att ämnet "Sankt Sebastian vårdas av Irene" blev populärt under 1600-talet, framför allt i de katolska länderna, kopplas delvis till motreformationen och även till de återkommande pestepidemierna som härjade i Europa, då Sankt Sebastian var skyddshelgon mot pesten. Utrecht var också övervägande katolskt (till skillnad från större delen av Holland som var kalvinistiskt) och pestdrabbat. Man tror att Hendrick ter Brugghen (1588–1629), som målade ett poetiskt mästerverk på temat 1625, själv dog i en pestepidemi som drabbade Utrecht fyra år senare.

Enligt den traditionella historien dömdes martyren Sebastian för förräderi på grund av sin kristna tro. Han bands vid ett träd, varpå man sköt honom med pilar. Irene och hennes hushållerska tänkte begrava kroppen och gav sig ut för att leta. När de fann honom upptäckte de att han mirakulöst nog fortfarande levde, så de tog hand om honom tills han återfick hälsan. Ter Brugghens målning utspelar sig just när de båda kvinnorna frigör den skadskjutne Sebastian från trädet.

Hendrick ter Brugghen; "Sankt Sebastian vårdas av Irene", 1625. Olja på duk, 149x119,4 cm. Allen Memorial Art Museum, Ohio

Betraktaren får komma nära inpå figurerna som tillsammans bildar en enhetlig pyramidform. Deras tre huvuden, så nära varandra, och de djupt fokuserade kvinnornas händer som försiktigt men målmedvetet jobbar med att befria martyren från snaror och pilar. Ett silvrigt ljus faller ned på Irene och Sebastian från vänster och förstärker den sjukligt grågröna tonen i martyrens hud. Bakgrunden är belyst med ett varmt gryningsljus, som en ljusning, en lättnad efter en lång kvalfull natt i mörker. Scenen påminner om nedtagningen från korset och trädet i bakgrunden om ett krucifix.

De bibliska scenerna i utställningen är renodlade så att allting pekar åt bildens budskap; varje min, varje gest, relation eller rymd är av stor betydelse. Inga distraherande detaljer, inget skrytmåleri – som när exempelvis skickligt utförda texturer tillåts överglänsa budskapet.

Mången heliga personer, änglar, soldater och kungligheter figurerar i tavlorna, men även exempel på holländska musiker och suputer. Utställningen är en meditativ rymd, vacker och brutal – himmelska varelser varvade med avhuggna huvuden. Att museet hade lyckats låna in Caravaggios monumentala "The Entombment of Christ" (1602-03) från Vatikanen är ovanligt. På platsen där tavlan hängt projiceras nu bilden på väggen. Förutom från Vatikanen har man lånat in konstverk bland annat från Louvren, Uffizierna, National Gallery i London och i Washington DC, samt från kyrkor runtom i Rom. Utställningen pågår fram till 24 mars 2019. Du kan ta del av några ytterligare verk från utställningen online via Centraal Museums hemsida.

Besökare på Cetraal Museum i Utrecht tittar på Hendrick ter Brugghens tolkning av "Bebådelsen", den 14 februari 2019. Foto: Susanne W Lamm