Alliansens misstroendeförklaring mot tre ministrar och den kris som regeringen nu genomgår saknar motstycke i svensk politik. Det säger statsvetaren Jonas Hinnfors.
Efter Alliansens misstroendeförklaring mot tre tunga ministrar har statsminister Stefan Löfvens (S) regering hamnat i en djup kris som saknar motstycke i svensk politik, förklarar statsvetare Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Jag har aldrig varit med om att man misstroendeförklarar totalt tre personer. Dessutom sitter de på tunga poster vilket gör att trycket blir större för statsministern. Hade det varit någon udda minister hade det varit annorlunda, säger Hinnfors.
Svåra scenarion
Det finns inga andra historiska exempel i svensk politik att falla tillbaka på.
– Det är inte som i andra länder som exempelvis Finland där man misstroendeförklarar ministrar titt som tätt och så får de gå och slutligen komma tillbaka. Sverige har relativt sett alltid haft en stabil regering.
Hinnfors säger att Löfven nu ställs inför svåra scenarion framöver och oavsett utfall kommer det att bli svårt att fortsätta som om ingenting har hänt.
– Han kan antingen låta misstroendevotumet gå igenom och sitta kvar till nästa val eller så kan han välja att sparka ministrarna själv, säger han.
Skadeskjuten regering
Förutom problemet att lämna tomma platser i områden som på senare tid blivit några av regeringens viktigaste frågor - säkerhet, polisväsende och infrastruktur - ska man inte glömma att detta är en av flera möjliga misstroendeförklaringar som Alliansen har hotat med.
– Om Löfven sitter kvar kommer det bli svårt för hans kvarvarande regering att fokusera på sina sakfrågor fram till nästa val, säger Hinnfors.
Efter pressträffen är det tydligt att Alliansen kräver ett politiskt ansvar efter IT-skandalen vilket gör att pressen i slutändan kommer att falla på Löfven.
– Men en sådan skadeskjuten regering har Löfven alternativet att avgå eller att utlysa ett extraval. Det senare kan ses som ett sätt för Löfven att sätta hårt mot hårt genom att flytta fokus till Alliansen och deras svårigheter att bilda regering utan att få stöd från Sverigedemokraterna.
(TT)
