När sportlovet nalkas och solen lyser på den vita snön längtar jag till fjällen. Vi brukar ha det bra och vara nöjda hemma på lovet, men kanske är det dags för fjällen ändå den här gången.
Den här tiden på året längtar jag till fjällen; till de vita vidderna, till sol, frisk luft och till att sitta ute i snön och äta. När jag växte upp brukade vi åka dit en vecka om året. Jag minns vyerna, känslan att åka skidor hela dagarna och mammas hemgjorda piroger som vi åt ute i snön, mot en solig stugvägg.
Nöjd
Vi fick många fina upplevelser ihop de där fjällveckorna, så när solen får snön att gnistra här hemma så väcks den där fjällkänslan hos mig och jag längtar dit. Förutom en gång när vi hade två små barn, innan det tredje kom, så har vi inte varit dit vintertid. Istället brukar vi vara hemma och eftersom det brukar vara snö och fint här på sportlovet så är vi alldeles nöjda med det. Det kan bli någon tur iväg på något pyssel eller besök hos kompisar några mil bort.
Även i år var vi nöjda med att ha bestämt oss för att tillbringa sportlovet på hemmaplan. Efter att ha rest 120 mil tur och retur på jullovet och med samma utsikt för påsklovet så passar det oss bra att inte röra oss så långt däremellan. Vi har haft det fint här i vinter, med snö som har tyngt träden och ett jättefint skidspår alldeles nära huset. Barnen har åkt mycket både skidor och skridskor. Ja, vi har det väldigt bra där vi är.
Isen bildar fina mönster och former i diket. Foto: Eva Sagerfors
Det tyckte jag tills jag en dag hade ett samtal om ekonomi med en kvinna. Jag berättade att vi brukar tänka på våra utgifter. Jag sade också att när det gäller sportlovet, som då var i antågande, så är vi väldigt nöjda med att vara hemma. Det är fint här och att hyra stuga i fjällen är en rätt stor utgift. Jag började sedan tänka på mina egna vinterupplevelser av fjällen och på hur glada våra barn är i att åka skidor.
Hjul som snurrar
Ett litet hjul snurrade igång i huvudet: ”Tänk om vi skulle åka till fjällen på sportlovet!” Vi skulle kunna passa på att träffa vänner med barn i våra barns ålder. Åker vi dit en halv vecka så hinner vi ändå göra lite roliga saker här hemma, och några tusen kronor skulle jag väl ha råd att lägga för den upplevelsen?! Barnen skulle verkligen gilla det. Hjulet snurrade, jag planerade, letade efter billigare stugor, och pratade med våra vänner. Solen lyste över min fjällbild.
När jag fått en uppfattning om vilka stugor som var aktuella och sett vad de kostade så hade några moln glidit in över min fjällbild. Det låg helt enkelt utanför min prisram, och ändå hade jag inte ringt för att höra om det var ledigt. Förmodligen var det inte det eftersom vi var väldigt sent ute.
Ett annat litet hjul fick fart uppe i huvudet: ”Tänk om vi ska vara nöjda med att vara hemma!” Vi skulle kunna åka på ett kulturarrangemang som jag siktat in mig på och som jag vet att 7-åringen skulle uppskatta. Vi skulle slippa förberedning och packning. Vi skulle hinna med lite saker här hemma. Vi kan åka skidor i vårt lilla spår och göra utflykter till våra favoritvinterplatser. Solen strålade över min hemmabild, där jag ofta den här tiden på året konstaterar att vi har det lika fint och bra som i fjällen. Fast utan själva fjällen då.
Det är inte svårt att vara nöjd med detta. Foto: Eva Sagerfors
Nu börjar sportlovet för oss här i norr. Barnen hinner sova över hos farmor och farfar, vi ska vara lite kulturella, vi har planerat att göra våfflor, åka ut och grilla, och kanske har våra kompisar några mil härifrån tid att få besök av oss. Dottern har lovat att baka ”Mormors piroger”, och kanske passar det att ta med av dem och bjuda på i en snöhög. Jo, vi är uppriktigt nöjda med vårt val för sportlovet, även det här året.
Så här har det varit i många år. Hjulen får snurra, vi funderar på vad som känns viktigt, och så landar allt så att vi blir nöjda, på riktigt.
