Många sidor saknas i debatten om polisen

Illustration: Jens Almroth


Polisen är sedan flera år konstant i fokus, både i debatten bland politiker och vanligt folk. Det är dock en tämligen ensidig debatt med starkt fokus på gängvåld och ibland även på grova brott i nära relation. Talar man om myndigheten som sådan handlar det mest om organisation och ledning på de högre nivåerna. En bredare diskussion om myndighetens förutsättningar och vad polisen faktiskt gör – och bör göra – ses mer sällan. 

I detta nummer har vi en artikel där en chef för ett lokalpolisområde på landsbygden, närmare bestämt Arvika, får berätta om det arbete som bedrivs i de större städernas och deras utsatta områdens skugga. Självklart händer inte lika mycket en vanlig dag i Eksjö eller Arjeplog som det gör i Stockholm. Men när det väl händer något är det inte alltid självklart att resurser finns. Dels är det svårare att få folk att stanna och jobba i de små och mer glest befolkade lokalpolisområdena, som ändå kan vara geografiskt stora. Dels suger den tunga brottsligheten i städerna lätt upp syret.

LPO-chefen Jonas Wendel berättar i veckans artikel om hur hans område skickar folk till Örebro eller Stockholm i olika förstärkningsinsatser. Samtidigt glider brottsligheten in där det finns ett vakuum, och Arvika, som har gräns mot Norge, har ett utmärkt läge för smuggling.

Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare
Vill du också läsa politiskt oberoende (på riktigt) ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter?
Tidsbegränsat introduktionserbjudande, endast 1 krona första månaden utan att binda dig! Bara 199 kronor i månaden därefter. Säg upp när du vill!