Krönika: Frågan om tjänstemannaansvaret och vad det ytterst handlar om

Baksidan: Mellan raderna

Med Morgan Johansson (S) i spetsen har fyra partier – S, V, MP och C – sett till att det avskaffade tjänstemannaansvaret lever vidare. Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet


Sedan Sveriges riksdag 1975 reviderade reglerna kring så kallat tjänstemannaansvar har många menat att legala möjligheter för att ställa tjänstemän i offentlig förvaltning till svars för oegentligheter gjorda i tjänst saknas. Frågan har under snart femtio år regelbundet dryftats. 2017– 18 ställde sig riksdagen bakom en motion från Moderaterna.

 
Motionen är ställd av Boriana Åberg (M). Riksdagens motivering till bifall: ”Sverige är ett av de länder i världen som har lägst förekomst av korruption. Vi har generellt sett ett högt förtroende för offentlig förvaltning och dess förmåga att fatta beslut baserade på gällande lagar och regler. Men ett antal uppmärksammade fall, exempelvis omotiverat dyra upphandlingar eller vänskapskorruption inom vissa kommuner, har eroderat det förtroendet. Lagen ger i dag utrymme för böter eller fängelse i högst två år för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften. Det är dock ytterst ovanligt att någon döms. I de fall där felaktiga beslut får negativa följder för den enskilde måste den som drabbas få upprättelse. Vi bör därför se över möjligheten att i större utsträckning än i dag använda oss av de lagar och regler som finns och i allvarliga fall av tjänstefel låta rättsväsendet hantera ärendet.”

Men sedan gick riksdagsbeslutet i stå.

Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare
Vill du också läsa politiskt oberoende (på riktigt) ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter?
Tidsbegränsat introduktionserbjudande, endast 1 krona första månaden utan att binda dig! Bara 199 kronor i månaden därefter. Säg upp när du vill!