Halva året står träden där med nakna grenar, gräset är brunt och smutsigt och naturen väntar på ljuset och värmen. Plötsligt befinner vi oss mitt i allt det gröna – för många årets höjdpunkt.

En dag säger man ”Oj vad gräset har växt, vad träden skjuter i höjden”, och dygnets ljusa timmar är fler än man klarar av att nyttja.

Barbro Hörberg sa det så bra i sången ”Med ögon känsliga för grönt”, att vi fyller ögonen och ser allt det nya. Samma plats vi sett hundra gånger blommar ut, förändras, och visar naturens förmåga att omsluta och ge liv till vårt livsrum.