Konstnären George Ceffalio: Att använda klassiska tekniker förbättrar människors liv
"Gröna äpplen" 2016, av George Ceffalio, olja på pannå. Foto: George Ceffalio


För konstnären George Ceffalio är värdet av den klassiskt realistiska konsten och dess tekniker en självklarhet. Det är konst man kan förstå, till skillnad från konst som man behöver studera för att förstå, eller konst som man tvingar sig att tycka om. Det är den mest logiska formen av konst, säger han.

 – När man tittar på en Rembrandt-målning kan man förstå den. Det är vad jag menar med logik. Allt är rätt och riktigt, säger han.  

Det kanske finns en berättelse bakom målningen – varför den målades och vad konstnären gick igenom i sitt liv just då, men den bakgrundsinformationen är inte nödvändig för att man ska kunna njuta av målningen.

Självporträtt av Rembrandt van Rijn. Olja på duk. Finns i Andrew W. Mellons samlingar.

Det här är inte konst som man borde tycka om; det är konst som man helt enkelt vill tycka om. Vi förstår den här typen av bildkonst automatiskt, menar Ceffalio. Den är universell, den överskrider språkbarriärer, ålder och utbildning.

Han berättar historien om när han tillsammans med sin fru besökte National Gallery of Art i Washington D.C. I ett av rummen var alla målningar ungefär lika stora, så ingen var mer framträdande än någon annan. Men efter en snabb titt såg han genast att en av målningarna var klart bättre än de andra.

– Jag vände mig till min fru och frågade vilken målning hon tyckte var bäst. Utan vidare valde hon samma målning, berättar han. Hon hade ingen konstutbildning, men kunde ändå upptäcka mästerverket av John Singer Sargent – en konstnär som inte anses vara klassicist, men som var klassiskt utbildad i Paris.

“Nonchaloir (Repose),” 1911, av John Singer Sargent (1856–1925). Olja på duk. Gåva från Curt H. Reisinger. (National Gallery of Art)

Att lära sig måla

Att betrakta realistisk konst kräver ingen utbildning, men att lära sig att skapa den gör det definitivt.

Mästarna förlitade sig på ett långt arv av tecknings- och måleriutbildning, med kunskap om perspektiv och färgteori. För nya elever kan det till en början kännas frusterande att behöva lära sig så mycket.

Att lära sig dessa färdigheter är som att lära sig att spela ett instrument, säger Ceffalio till sina elever.

– Man måste lägga ner tid för att lära sig skalor och toner, och för att behärska fingersättning eller vilken teknik som än krävs för just det instrumentet.

Efter att man lärt sig de här grunderna, finns det ännu mer att lära; subtila saker som hur man får fram djup och atmosfär – en teknik som ibland förbises. Med atmosfär menar Ceffalio både målningens karaktär och scenen som avbildas. I en målning av Rembrandt kan man se luftens egenskaper, säger han.

Själv skapar Ceffalio en särskild atmosfär i sina målningar genom att föra färger som finns i förgrunden till bakgrunden. I sitt stilleben ”Liljor i röd vas", införlivade han till exempel huvudfärgen rå umbra genom hela målningen.

“Röd Vas,” 2015, av George Ceffalio. Olja på pannå. Foto: George Ceffalio

Dessutom måste man hitta det som kännetecknar ens egen karaktär. Kännetecknen för Ceffalios arbeten är; bra design, originalitet, lyskraft och färgintensitet.

Nyväckt intresse för traditionellt måleri

Ceffalio förvånas alltid över att hans elever som utbildat sig på konstskolor lärt sig väldigt lite om det visuella språket som används i figurativt måleri – en tradition som förts vidare ända från renässansen och de holländska mästarna, fram till slutet av 1800-talet. De här teknikerna trycktes undan av impressionisterna och modernisterna, och lärs inte längre ut på de stora konstinstituten.

Vissa av hans studenter säger att de lär sig mer om hur man tecknar och målar på en enda dag hos honom, än de gjorde under hela sin konstskoleutbildning. En del har aldrig ens hört talas om de här teknikerna tidigare. Konstinstituten undervisar bara eleverna i hur man hittar en nisch, hur man är annorlunda, och hur man skapar en gimmick.

– De betraktar konst som mode, säger han.

Trots att de här klassiska teknikerna sällan lärs ut, så har vissa människor alltid dragits till dem. Ceffalio själv var intresserad av konst redan i ungdomen, men som vuxen började han jobba inom den kommersiella skyltbranschen. Passionen för konst hade han bara som en hobby, genom att gå på konstutställningar och läsa konstmagasin.

När han fyllde fyrtio gjorde han det han alltid längtat efter, han bestämde sig för att ta steget att byta karriär. År 2004 började han i en lokal konstskola, där han kämpade hårt för att lära sig hantverket. När han två år senare bläddrade i "The Artist's Magazine" såg han bilder av målningar som hade ett sådant djup att det fick honom att stanna upp och tänka: ”Så vill jag måla”.

George Ceffalio. Foto: Marc Hauser

David Leffels målningar fick honom att ta reda på var han undervisade, och inom kort började Ceffalio på Palette and Chisel Academy of Arts i Chicago – en skola som grundades 1895, och är en av få figurativa konstskolor som för traditionen vidare.

Ceffalio är inte ensam om att vilja utöva den här sortens konst. Han upplever att det finns ett återuppväckt intresse av att lära sig hur man skapar den. Under de senaste 15 till 20 åren har nya ateljéer och utbildningscenter för figurativa konstnärer slagit rot i New York och Florens, och till och med i Chicago-området, såsom till exempel Ravenswood Atelier norr om Chicago.

Tidningar har också dykt upp. Fine Arts Connoisseur startades för ungefär ett decennium sedan. Dess föregångare, Plein Air Magazine, startade på nytt 2011 under sitt ursprungliga namn, och fokuserar numera på landskapskonst i två olika utgåvor, en för konstnärer och en för samlare. Dessutom har organisationer såsom Figurative Art Convention och Portrait Society of America konferenser regelbundet.

Det är svårt att sätta fingret på varför det finns ett nyväckt intresse för figurativ konst, men Ceffalio är övertygad om att den här konsten förbättrar människors liv.

För honom själv är det mycket tillfredsställande att måla på det här sättet. Målandet "för dig till en annan plats", säger han. Han sätter på musik och går sedan helt in i arbetet, löser problem och funderar ut hur han ska uppnå de effekter han vill få fram. Målandet tar honom bort från det vardagliga.

“Reflektioner,” 2008, av George Ceffalio. Olja på pannå. Foto: George Ceffalio

Även om han förstod att det skulle kännas meningsfullt att följa sin dröm om att bli målare, så hade han aldrig kunnat föreställa sig att hans måleri också skulle påverka andras liv. Men människor har berättat för honom: "Jag tittar på din målning varje dag när jag dricker kaffe”, och "Jag var tvungen att flytta din målning eftersom jag inte såg den tillräckligt ofta.” Andra har sagt att hans målningar har en fridfullhet över sig.

Ceffalio är inte helt klar över varför människor dras till hans konst, men, säger han, "en anledning är jag helt säker på, och det är att de alla gillar klassisk realism".

Kanske är det en självklarhet.