loadingBild på Tokyos olympiastadion under invigning av de olympiska spelen 23 juli. OS i Tokyo beräknas kosta runt 20 miljarder amerikanska dollar. Foto: Lintao Zhang/Getty Images
Bild på Tokyos olympiastadion under invigning av de olympiska spelen 23 juli. OS i Tokyo beräknas kosta runt 20 miljarder amerikanska dollar. Foto: Lintao Zhang/Getty Images
Sport

Kommentar: Är olympiska spelen hållbara?

Gabriël A. Moens

”Alea iacta est”, tärningen är kastad. Dessa berömda ord ska enligt den romerske historikern Suetonius ha yttrats av Julius Caesar när han ledde sin armé över floden Rubicon. Orden dök upp i mitt huvud när Internationella olympiska kommittén (IOK) tillkännagav att Brisbane i Australien får stå som värd för de 35:e olympiska spelen 2032. Tillkännagivandet kom inte som någon överraskning då Brisbane flera veckor tidigare hade pekats ut som trolig vinnare.

Efter tillkännagivandet sköt man fyrverkerier i Brisbane och en mindre ansamling människor framför stadshuset blev extatiska. Utnämningen av Brisbane utgjorde blott ett förspel inför de olympiska spelen i Tokyo, som invigdes den 23 juli med pompa och ståt som brukligt är vid den här typen av megaevent.

Vanligtvis är de olympiska spelen och öppningsceremonierna efterlängtade av människor runt om i världen och är normalt föremål för analyser, spekulationer och kommentarer både från lekmän och från idrottskretsen.

Det är förmodligen ingen överdrift att halva världen tittar på öppningsceremonin.

Den här gången saknades dock – föga förvånande – den festliga atmosfären. Opinionsundersökningar visar att de flesta japaner hade önskat att spelen skulle ställas in av rädsla för att de blir en superspridare av covid-19, en viral tsunami.

I Australien tycks upphetsningen bland befolkningen saknas helt, då spelen inte alls har diskuterats i samhället.

I stället har bilder av idrottare i masker cirkulerat, liksom rapporter om nya infektioner i olympiabyn.

Åtgärderna kring covid-19 har på nytt väckt den ofta ställda frågan huruvida de olympiska spelen är finansiellt och ekonomiskt hållbara?

Författarna till en aktuell studie menar att hållbarheten i de olympiska spelen vilar på tre pelare: ett begränsat ekologiskt och materiellt fotavtryck, förbättring av social rättvisa och uppvisande av ekonomisk effektivitet.

Den första berör spelens påverkan på klimatet. Den andra avser i stora drag spelens påverkan på människor (till exempel hur många människor som måste flytta på grund av byggnation av nya anläggningar). Den tredje handlar om de finansiella och ekonomiska kostnaderna för spelen.

Naturligtvis hänger de tre ihop och överlappar varandra. Det krävs en holistisk analys av den finansiella och ekonomiska påverkan från spelen, liksom av fördelarna för lokalbefolkningen, staden och landet.

Det råder ingen tvekan om att de påstådda ekonomiska fördelarna av de olympiska spelen är överskattade.

I en informativ artikel från 2018 konstaterar James McBride på tankesmedjan Council on Foreign Relations följande: Ett växande antal ekonomer hävdar att både de kortsiktiga och de långsiktiga fördelarna av att anordna spelen i bästa fall är överdrivna och i värsta fall icke existerande, vilket lämnar värdländerna kvar med stora skulder och förvaltningsåtaganden.

När han studerade spelen i Rio de Janeiro 2016 upptäckte han att staden ett år efteråt fortfarande kämpade med skulder, förvaltningskostnader, publika tjänster som saknade tillräckliga resurser, och stigande brottssiffror.

Värdstäderna betalar för dessa kostnader många år efteråt. Kostnaden för de olympiska spelen i Tokyo är till exempel runt 20 miljarder amerikanska dollar.

Oron över spelens hållbarhet bör dock inte leda till att de läggs ned. I stället bjuder dessa frågor in till en diskussion kring hur spelen kan göras mer finansiellt livskraftiga – möjligen genom att minska storleken och tona ned på pompa och ståt.

McBride föreslår att kostnaden för att ansöka bör minskas avsevärt. Befintliga anläggningar bör nyttjas medan åtgärder för extern revision och transparens bör skärpas.

De 35:e olympiska spelen i Brisbane förväntas kosta blott fem miljarder dollar och kommer således att påbörja, eller möjligen fortsätta, trenden mot mer hållbara spel.

Om man emellertid betraktar de belopp som spenderats av nationer världen över för att bekämpa den osynliga fienden i form av coronaviruset, framstår även de mest kostsamma spelen som prisvärda i jämförelse.

Den australiska regeringens kamp mot covid-19 sägs ha kostat omkring 311 miljarder dollar i välfärdskostnader och ekonomiska förluster.

Vi har också sett avskaffande av civila rättigheter såsom ingrepp på yttrandefrihet och rörelsefrihet; inkräktande på människors privatliv; obligatorisk användning av spårningsappar; oändliga nedstängningar och stängda gränser; det sannolika men också ickekonstitutionella införandet av vaccinpass; press på att vaccinera sig med potentiellt osäkra vacciner; och arrogant publikfrieri av premiärministrar och ledande tjänstemän inom hälsovård. Listan är lång och det ropas efter fler liknande åtgärder.

Med tanke på denna dystra situation i ett splittrat land är den glamour och spänning som erbjuds i de olympiska spelen välkomna distraktioner.

Det kan vara möjligt att kalkylera de finansiella och ekonomiska kostnaderna för att hålla spelen, inklusive kostnaden för ansökan, byggnation av infrastruktur, och genomförande av spelen, men de långsiktiga fördelarna som inte har att göra med ekonomi är svårare att förutsäga med precision.

Det är inte svårt att tänka sig att de ekonomiska effekterna såsom sänkt arbetslöshet, bättre infrastruktur och en livlig privat sektor troligen är väsentliga.

Men även om det här synsättet är alltför optimistiskt så ger spelen trots allt människor runt om i världen en välkommen paus från den anspända tillvaron under covideran.

Just nu är den allra viktigaste nyttan den entusiasm och lycka som skapas. Spelen låter människor beundra atleternas skicklighet och begåvning och skapar spänning i vardagsrum överallt i världen.

I det här hänseendet är alla pengar som spenderas på spelen väl använda, även om det inte alltid är förnuftigt ur ekonomisk synvinkel.

Gabriël A. Moens är professor emeritus i juridik.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

Mest lästa

Rekommenderat

loadingBild på Tokyos olympiastadion under invigning av de olympiska spelen 23 juli. OS i Tokyo beräknas kosta runt 20 miljarder amerikanska dollar. Foto: Lintao Zhang/Getty Images
Bild på Tokyos olympiastadion under invigning av de olympiska spelen 23 juli. OS i Tokyo beräknas kosta runt 20 miljarder amerikanska dollar. Foto: Lintao Zhang/Getty Images
Sport

Kommentar: Är olympiska spelen hållbara?

Gabriël A. Moens

”Alea iacta est”, tärningen är kastad. Dessa berömda ord ska enligt den romerske historikern Suetonius ha yttrats av Julius Caesar när han ledde sin armé över floden Rubicon. Orden dök upp i mitt huvud när Internationella olympiska kommittén (IOK) tillkännagav att Brisbane i Australien får stå som värd för de 35:e olympiska spelen 2032. Tillkännagivandet kom inte som någon överraskning då Brisbane flera veckor tidigare hade pekats ut som trolig vinnare.

Efter tillkännagivandet sköt man fyrverkerier i Brisbane och en mindre ansamling människor framför stadshuset blev extatiska. Utnämningen av Brisbane utgjorde blott ett förspel inför de olympiska spelen i Tokyo, som invigdes den 23 juli med pompa och ståt som brukligt är vid den här typen av megaevent.

Vanligtvis är de olympiska spelen och öppningsceremonierna efterlängtade av människor runt om i världen och är normalt föremål för analyser, spekulationer och kommentarer både från lekmän och från idrottskretsen.

Det är förmodligen ingen överdrift att halva världen tittar på öppningsceremonin.

Den här gången saknades dock – föga förvånande – den festliga atmosfären. Opinionsundersökningar visar att de flesta japaner hade önskat att spelen skulle ställas in av rädsla för att de blir en superspridare av covid-19, en viral tsunami.

I Australien tycks upphetsningen bland befolkningen saknas helt, då spelen inte alls har diskuterats i samhället.

I stället har bilder av idrottare i masker cirkulerat, liksom rapporter om nya infektioner i olympiabyn.

Åtgärderna kring covid-19 har på nytt väckt den ofta ställda frågan huruvida de olympiska spelen är finansiellt och ekonomiskt hållbara?

Författarna till en aktuell studie menar att hållbarheten i de olympiska spelen vilar på tre pelare: ett begränsat ekologiskt och materiellt fotavtryck, förbättring av social rättvisa och uppvisande av ekonomisk effektivitet.

Den första berör spelens påverkan på klimatet. Den andra avser i stora drag spelens påverkan på människor (till exempel hur många människor som måste flytta på grund av byggnation av nya anläggningar). Den tredje handlar om de finansiella och ekonomiska kostnaderna för spelen.

Naturligtvis hänger de tre ihop och överlappar varandra. Det krävs en holistisk analys av den finansiella och ekonomiska påverkan från spelen, liksom av fördelarna för lokalbefolkningen, staden och landet.

Det råder ingen tvekan om att de påstådda ekonomiska fördelarna av de olympiska spelen är överskattade.

I en informativ artikel från 2018 konstaterar James McBride på tankesmedjan Council on Foreign Relations följande: Ett växande antal ekonomer hävdar att både de kortsiktiga och de långsiktiga fördelarna av att anordna spelen i bästa fall är överdrivna och i värsta fall icke existerande, vilket lämnar värdländerna kvar med stora skulder och förvaltningsåtaganden.

När han studerade spelen i Rio de Janeiro 2016 upptäckte han att staden ett år efteråt fortfarande kämpade med skulder, förvaltningskostnader, publika tjänster som saknade tillräckliga resurser, och stigande brottssiffror.

Värdstäderna betalar för dessa kostnader många år efteråt. Kostnaden för de olympiska spelen i Tokyo är till exempel runt 20 miljarder amerikanska dollar.

Oron över spelens hållbarhet bör dock inte leda till att de läggs ned. I stället bjuder dessa frågor in till en diskussion kring hur spelen kan göras mer finansiellt livskraftiga – möjligen genom att minska storleken och tona ned på pompa och ståt.

McBride föreslår att kostnaden för att ansöka bör minskas avsevärt. Befintliga anläggningar bör nyttjas medan åtgärder för extern revision och transparens bör skärpas.

De 35:e olympiska spelen i Brisbane förväntas kosta blott fem miljarder dollar och kommer således att påbörja, eller möjligen fortsätta, trenden mot mer hållbara spel.

Om man emellertid betraktar de belopp som spenderats av nationer världen över för att bekämpa den osynliga fienden i form av coronaviruset, framstår även de mest kostsamma spelen som prisvärda i jämförelse.

Den australiska regeringens kamp mot covid-19 sägs ha kostat omkring 311 miljarder dollar i välfärdskostnader och ekonomiska förluster.

Vi har också sett avskaffande av civila rättigheter såsom ingrepp på yttrandefrihet och rörelsefrihet; inkräktande på människors privatliv; obligatorisk användning av spårningsappar; oändliga nedstängningar och stängda gränser; det sannolika men också ickekonstitutionella införandet av vaccinpass; press på att vaccinera sig med potentiellt osäkra vacciner; och arrogant publikfrieri av premiärministrar och ledande tjänstemän inom hälsovård. Listan är lång och det ropas efter fler liknande åtgärder.

Med tanke på denna dystra situation i ett splittrat land är den glamour och spänning som erbjuds i de olympiska spelen välkomna distraktioner.

Det kan vara möjligt att kalkylera de finansiella och ekonomiska kostnaderna för att hålla spelen, inklusive kostnaden för ansökan, byggnation av infrastruktur, och genomförande av spelen, men de långsiktiga fördelarna som inte har att göra med ekonomi är svårare att förutsäga med precision.

Det är inte svårt att tänka sig att de ekonomiska effekterna såsom sänkt arbetslöshet, bättre infrastruktur och en livlig privat sektor troligen är väsentliga.

Men även om det här synsättet är alltför optimistiskt så ger spelen trots allt människor runt om i världen en välkommen paus från den anspända tillvaron under covideran.

Just nu är den allra viktigaste nyttan den entusiasm och lycka som skapas. Spelen låter människor beundra atleternas skicklighet och begåvning och skapar spänning i vardagsrum överallt i världen.

I det här hänseendet är alla pengar som spenderas på spelen väl använda, även om det inte alltid är förnuftigt ur ekonomisk synvinkel.

Gabriël A. Moens är professor emeritus i juridik.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024