Rent vatten och sanitet är en mänsklig rättighet. Men enligt organisationen WaterAid saknar 663 miljoner människor tillgång till rent vatten. Med klimatförändringarna får vi mer extremväder som gör situationen än svårare. För att påverka regeringar och utsatta människor krävs samarbete, säger bland andra FN:s Jan Eliasson i en paneldebatt med anledning av Världsvattendagen.

FN:s mål är att alla människor ska ha tillgång till rent vatten och sanitet år 2030. Enligt organisationen WaterAids senaste rapport saknar nästan var tionde person nu tillgång till rent vatten. De flesta bor på landsbygden och främst i länder i Afrika och Asien. Med klimatförändringarna får vi dessutom mer extremväder som gör situationen svårare.

För att uppmärksamma Världsvattendagen 22 mars anordnade WaterAid och Sida en paneldebatt för diskussion av situationen i världen.

När det blir brist på tillgångar finns den primitiva tendensen att strida om dem. Man tror att man kan vinna, men det är faktiskt en situation där båda förlorar.

– Jan Eliasson, före detta vice generalsekreterare i FN

Fiske och jordbruk förstörs

Jan Eliasson, före detta vice generalsekreterare i FN berättade om sin upplevelse från en resa till Mekongdeltat i Vietnam förra året. Omgivningarna var mycket gröna och lummiga. Härligt, kan man tycka.

– Det var en så hemsk upplevelse. Det var en effekt av El Niño, men också en kombination av kinesiska dammar som hade fått vattennivån i deltat att sjunka. Folk sa att den sjunkit 40-50 cm, säger Jan Eliasson.

Saltvatten som rinner in från havet gör att sötvattensfisket försvinner. Dessutom är marken mycket porös så vattnet tränger ner i jorden och når grundvattnet.

– Jag såg brun-gula fält och mötte jordbrukare som grät. De var rädda för att barnen inte skulle kunna ta över det jordbruk som har funnits inom familjen i hundratals år, eftersom riset inte växer och boskapen dör.

Han fick veta att landet har försvunnit med 15 meter på tio år för att havsvattnet kommer in. I området bor 18 miljoner människor. Tidigare har vietnameserna inte brytt sig så mycket om situationen, säger Eliasson, men till slut har de gått med på att få stöd från FN. Det är första gången de tar emot FN:s hjälp när det gäller det humanitära. Annars har de velat klara sig själva, berättar han.

Se anledningar till samarbete

När många konkurrerar om begränsade vattentillgångar och regeringar har svårt att ta bra beslut om hur vattnet ska användas är situationen redan svår. Jordens befolkning ökar och förändrade väderförhållanden kommer att ge häftigare stormar, översvämningar, längre perioder av torka och förorenade vattenkällor.

Vatten är livsnödvändigt och brist på vatten är ofta en anledning till konflikter. Men om man i arbetet för att förbättra situationen i de mest utsatta länderna kan se det och istället se vattenfrågan som en anledning till samarbete, då kan vi komma framåt, menar Eliasson.

– Man måste utveckla win-win-recept för vatten och särskilt om vatten kommer att bli en bristvara. När det blir brist på tillgångar finns den primitiva tendensen att strida om dem. Man tror att man kan vinna, men det är faktiskt en situation där båda förlorar.

Han vill att det satsas mer på att utveckla metoder för att se vatten som anledningar till samarbete, så kallad hydro diplomacy. Effekten av det kan ha stor politisk betydelse. Ett exempel är Mellanöstern.

– Om israeler skulle inse att genom att fördela Västbankens vattentillgångar mer rättvist skulle det vara en av de mest förtroendeingivande åtgärderna i den konflikten. Människor i varenda by skulle se att äntligen får vi tillräckligt med vatten för olivträden, och de skulle inte behöva titta på de som har simbassänger och grönt gräs.

– Vi ser nu när det blir brist på den här tillgången, hur viktigt det är att se att det är en anledning till konflikt. Väldigt lite görs när det gäller samarbete.

Regeringar prioriterar vinst

En del av WaterAids arbete är att tillsammans med lokala organisationer påverka regeringarna till att prioritera att befolkningen får tillgång till rent vatten och sanitet. De delar kunskap och erfarenhet med regeringarna och lokala aktörer.

Men vad hindrar regeringarna från att själva ta ansvar för att deras medborgare får tillgång till rent vatten och sanitet? Det hänger mycket på viljan, menar WaterAids generalsekreterare Cecilia Chutterjee-Martinsen.

– Det handlar om vad man prioriterar, vad man anser vara viktigt. De som lider mest är de allra fattigaste, så det här är också en fråga om fattiga och rika.

Hon tillägger att en del länder faktiskt inte ens har tänkt på frågan och att det därför är viktigt att uppmärksamma den. I många fall tror hon att de fattiga glöms bort.

Om en regering löser vattenfrågan kan det hjälpa dem på många andra områden; en win-win-situation. Världsbanken har gått ut med att för varje krona investerad i rent vatten och sanitet så får nationen fyra kronor tillbaka i minskade kostnader och ökad produktion, säger hon.

När regeringarna får veta att det kan ge en ekonomisk vinst för landet så kan det låta annorlunda. Enligt Cecilia Chutterjee-Martinsen går arbetet framåt.

– Prioriteringarna blir bättre, men det krävs att både samhällena som inte har tillgång än står upp och kräver sin rätt, och att vi som NGOs i olika delar av världen också trycker på.

"Ta hand om korruptionen"

Att få till förbättringar i andra länder är förstås komplext. Parul Sharma, ordförande för Agenda 2030-delegationen, håller med om att vi ska påverka regeringarna till att prioritera rent vatten och sanitet till alla.

Men att ta hand om korruptionen behöver stå först på listan, säger hon. Detta är särskilt ett problem i Sydostasien där det är vanligt med korruption inom vattenadministrationen.

Kunskapsöverföring och tradition

Från Sveriges sida har vi inte den erfarenheten som krävs för att hantera korruption i andra länder, men vi har andra områden där vi kan bidra med kunskapsöverföring.

– En är absolut recirkuleringen av vatten, en annan är vattenskydd och teknologin kring det. Här har vi teknologi på hög nivå, som ligger i framkant, säger Parul Sharma.

Hon lyfter också jordbruk och bevattning som bovar när det gäller bristen på vatten. Jordbruksmetoderna kan förbättras och här menar hon att vi har mycket kunskap att dela med oss av. Ett fjärde område är avloppssystemen, där vi kan bidra med kunskap om den tekniska aspekten för bra avloppssystem och infrastruktur.

Samtidigt behöver vi vara lyhörda när vi erbjuder vår teknologi.

– Vi har mycket teknologi som vi kan dela med oss av i samarbeten, men vi ska komma ihåg att det finns traditionella sätt, särskilt när det gäller avloppsvatten. Det behöver vi se, och hjälpa till att bevara. I ett samarbete kan man inte tvinga på någon något. I ett samarbete måste man kompromissa och lyssna på varandra.

Vi behöver se hur saker fungerar på landsbygden. Vad finns redan där som fungerar? Hon berättar som exempel om Indien, där de använder 300-årig traditionell kunskap för att ta hand om avloppsvatten.

Åtgärder för att klara extremväder

Nästan var tionde människa i världen saknar rent vatten och sanitet, men det sker förbättringar i flera länder. Jordbrukaren Pouk Kann bor med sin familj i östra Kambodja, där de har svårigheter med torka och översvämningar. Landet tillhör den tredjedel av länderna som är mest sårbara för klimatförändringar. Om risskörden går förlorad så får Pouk Kann inga pengar. Här finns också arvet från Khmer Rouge, där en hel generation av ingenjörer, tekniker och hälsoarbetare saknas.

Tidigare fick familjen hämta sitt vatten 3 km bort och de fick ofta diarré av vattnet. De kände inte till orsaken.

Genom Water Aid och organisationen DDSP har familjen nu fått vattenfilter och stora lerkrukor att samla regnvatten i, vilket gör att de klarar sig året runt. De har också fått ett bevattningssystem installerat av staten. Det gör det möjligt att få två risskördar per år. Det gör stor skillnad för familjen.

– Mina barn behöver inte missa skolan längre på grund av diarré och utan bevattningssystemet skulle jag inte ha tjänat några pengar i år eftersom torkan var så allvarlig, säger Pouk Kann.