I januari 2026 tillträder Somalia ordförandeskapet i FN:s säkerhetsråd. Mandatet är en månad och roterar mellan medlemsstaterna. I teorin är detta ett uttryck för jämlikhet. I praktiken blottlägger det en djupare kris i FN:s förståelse av makt, ansvar och kompetens där formell likvärdighet ersätter funktionell förmåga.
Men vad är egentligen demokratiskt på global nivå? Att behandla alla stater som lika, oavsett befolkningsstorlek, ekonomiskt ansvar och faktisk påverkan på världens utveckling, är inte demokrati – utan förenkling. De stora nationerna representerar en betydande del av världens befolkning och ekonomi, och bär en stor del av konsekvenserna av internationella beslut. Ett system som ignorerar detta är varken rättvist eller rationellt.
Somalia är ett land där staten knappt kontrollerar stora delar av sitt territorium. Att ett sådant land tilldelas ledningen för världens mest inflytelserika säkerhetspolitiska forum är ett systemfel som blottlägger hur rotationsprincipen bortser från skillnader i staters institutionella styrka. Att mandatperioden är kort och sällan räcker för att behärska rådet fullt ut och leda den med tyngd gör inte situationen bättre. Resultatet riskerar att bli symbolpolitik, proceduriell osäkerhet och nationell agendasättning.
