Jan Blomgren: Vi har kanske inte ens sett början på de verkliga Putinpriserna

Elkrisen: Extrema elpriser kan bli verklighet

Rysslands president Vladimir Putin drar åt tumskruvarna på väst. Foto: Alexey Maishev/Sputnik/AFP via Getty Images


 Elpriset har legat på rekordhöga nivåer trots sommarvärme. Statsministern talar om Putinpriser, men stämmer det att de höga priserna beror på kriget i Ukraina? Sanningen är faktiskt ännu mer oroande. De extrema priser vi redan sett kanske bara är första steget mot närmast bisarra nivåer. Kan detta hota hela samhällsstrukturen?


Sverige har under närmare 40 år haft säker miljö- och klimatvänlig elförsörjning, med förhållandevis låga priser. Under sensommaren 2021 började bilden ändras radikalt, med rekordhöga priser och återkommande rapporter om elbrist. Priserna har rapporterats i media, men att utsläppen från fossil kraft samtidigt har ökat har inte fått samma uppmärksamhet. Vi har alltså den paradoxala situationen att vi häromåret hade elöverskott och en politisk ambition att minska fossilberoendet, men likafullt har vi nu de högsta elpriserna någonsin i Sveriges historia och utsläppen av klimatgaser ökar. Så sent som 2020 hade vi negativa elpriser, och nu slår priserna genom taket. Vad är det som händer?

Varje dag sätts elpriset för nästkommande dag genom ett slags auktion vilken hanteras av elbörsen Nordpool. De som producerar el skickar in hemliga anbud som anger hur mycket de vill producera, givet olika elpriser. Mycket förenklat anger de att om elpriset blir upp till X öre per kilowattimme kör man en viss anläggning som kan ge en viss effekt. Om priset ligger mellan X och Y öre lönar det sig att även köra en annan anläggning med högre driftskostnad, och går man över Y öre kan ytterligare en anläggning tas i drift. På det viset anger man hur mycket el man kan producera beroende på vilket försäljningspris det blir. De grossister som vill köpa el anger hur mycket de vill köpa beroende på priset. Här är förhållandet det motsatta: ju högre pris, desto mindre räknar de med att kunna sälja vidare till slutkunder. Lägger man samman denna information får man ett elpris där utbud och efterfrågan balanserar, och detta kommuniceras sedan ut samtidigt till alla inblandade.

Eftersom vi inte längre är herrar i eget hus påverkas vi av elpriset i vår nära omvärld.

Det elpris man får motsvarar inte den verkliga totala kostnaden för produktionen. Detta beror på att priset enbart sätts för kommande dygn. Det innebär att den som producerar lägger sitt bud för att täcka den rörliga kostnaden i morgon dag. Om det kostar 20 öre per kilowattimme att köra en anläggning är det bättre att köra den än att stå stilla om priset är minst 20 öre. Därmed får man igen sin driftskostnad, samt förhoppningsvis lite mer. Att anläggningen kostat en hel del att bygga och att man har lån att betala av och andra kostnader täcks inte per automatik genom detta system. De kostnaderna har man ju oavsett, och då är det trots allt bättre att köra så länge den rena driftskostnaden täcks. Det är bättre att få en del fasta kostnader betalda än inga alls.

Detta gör att utbudet inte ökar jämnt med ökande pris, utan ökar språngvis när priset passerar vissa nivåer, eftersom en viss typ av produktion har ganska likartade rörliga driftskostnader. Lägst ligger vindkraft med mycket låga rörliga kostnader, eftersom den direkta kostnaden för att låta turbinen snurra i morgon i stället för att stå stilla i praktiken är noll. (Detta gäller även solceller, men de står för mindre än en procent av Sveriges el, än så länge.) Vindkraftens kostnader ligger nästan helt i byggnationen samt underhållet, och ingetdera påverkas kraftigt av drift eller ej under det kommande dygnet.

Nästa är vattenkraft, som har en liknande kostnadsstruktur; det kostar mycket att bygga vattenkraft men den är billig att köra. God trea kommer kärnkraft, som inte är lika dyr att bygga som vattenkraft, men som har lite högre driftskostnader. Dessa tre har alla i sammanhanget låga rörliga kostnader, och så länge dessa tre räcker till för behoven blir elpriset relativt lågt. Detta var normaltillståndet i Sverige tidigare.

Sverige har lagt ned fyra av sina tio reaktorer under de senaste åren. Detta har gjort att vi inte längre klarar årets kallaste dagar på egen hand, utan behöver importera när behoven är stora. Krävs det import av exempelvis kolkraft stiger priset rejält, eftersom kolkraft dels är dyrare, dels behöver den inhandlas i en bristsituation, och det är inte ovanligt att de som exporterar också har brist på sin hemmamarknad, med högre priser som följd.

Situationen förvärras av att det oftast är högtryck när det är riktigt kallt, med svaga vindar eller rent av vindstilla som resultat. Därmed faller vindkraften bort som energikälla, vilket ökar importbehoven ytterligare.

Slutresultatet av allt detta är att på vintern krävs fossil kraft för att klara efterfrågan. Eftersom Sverige hänger ihop elektriskt med övriga Europa sätts inte priset enbart efter svensk produktion och efterfrågan, utan påverkas av elpriset i grannländerna. Är elpriset högt i Tyskland lönar det sig att exportera svensk el dit. Det minskar tillgången i Sverige med högre pris här som följd, tills priserna jämnat ut sig, eller att ledningarna mellan länderna sätter stopp för ytterligare överföring.

Flera länder i Europa har försökt ställa om sin elförsörjning till att ha ett större inslag av förnybara källor. Eftersom få länder har omfattande vattenkraft betyder detta i praktiken vindkraft eller solceller. I fallen Tyskland och Sverige har detta kombinerats med att samtidigt lägga ned fungerande kärnkraft, och Belgien har planer att göra en liknande förändring inom kort.

Eftersom sol och vind inte levererar pålitligt dygnet runt, året runt, har många länder satsat på fossil gas som ”reservkraft”. Detta begrepp är lite missvisande eftersom varken sol- eller vindkraft levererar mer än ungefär 30 procent av full kapacitet. Det man kallar reserv står ofta för långt mer el än det den avses vara reserv för.

Detta är en viktig orsak till att priserna på fossil gas ökat radikalt, och gaspriserna sätter numera ofta elpriset. Detta har skett som konsekvens av politiskt beslutade förändringar i elförsörjningen många år innan kriget i Ukraina bröt ut. Kriget har hittills inte varit den viktigaste orsaken till höga gaspriser, men kriget kan leda till att priserna stiger ytterligare.

Allt detta gör att det inte räcker med att vi klarar vår egen försörjning för att få ner elpriserna. Vi behöver producera så mycket el att vi exporterar så mycket som ledningarna till kontinenten klarar, och ändå har el ”över”. Då pressas de svenska priserna ned.

Eftersom vi inte längre är herrar i eget hus påverkas vi av elpriset i vår nära omvärld. I den svenska politiska debatten har framför allt de höga elpriserna i Frankrike använts som argument för att kärnkraft skulle vara dyrt. Detta tarvar en liten utvikning, eftersom Frankrike har tämligen speciella villkor.

Huvuddelen av all el i Frankrike produceras med kärnkraft, totalt 56 reaktorer. Under sommaren 2022 har fem tagits ur bruk temporärt för inspektion efter att man upptäckt sprickor i svetsfogar på ett verk, och då stängde man alla av samma typ för säkerhets skull. Ytterligare sex står på tur för inspektion av samma skäl.

I skrivande stund är 22 reaktorer ur drift för årligt underhåll, eller för modernisering. Frankrike håller på med ett gigantiskt program (le Grand Carénage) att modernisera hela sin kärnkraftspark och att förlänga livslängden. Sverige gjorde samma sak för runt 15 år sedan; vi byggde kärnkraft några år före Frankrike. Detta program har blivit försenat på grund av covid, vilket gjort att man nu tvingats lägga fler uppgraderingar samtidigt jämfört med ursprunglig plan.

Till sist är några reaktorer avställda på grund av varmt väder. När kylvattnet blir alltför varmt måste man dra ner produktionen eftersom kylvattnet ut annars blir varmare än miljötillstånden tillåter. Detta drabbar bara reaktorer som tar kylvatten från floder. Havsvatten är normalt mycket kallare än flodvatten. Detta är alltså inget tekniskt problem; verken kan köras med varmare flodvatten vid något lägre effekt, men miljötillstånden sätter gränser under värmeböljor.

De extrema priser vi har upplevt under sommaren kan snart framstå som rena fyndpriserna.

De uppgifter på elpriser i Frankrike som citeras i andra medier än Epoch Times kommer oftast från spotmarknaden, vilket kan vara missvisande. I Sverige säljs nästan all el på börsen (Nordpool), och då kan spotpriset ge en rimlig bild av elpriset i landet. I Frankrike däremot säljs stora delar av all el på fasta avtal, utan att handlas på en börs. Dessutom tvingas det dominerande statliga elbolaget EDF att sälja en fjärdedel av sin el till elhandelsbolag till underpriser. Det är alltså ganska lite el som handlas på börsen, men det är den sista el som krävs på slutet för att få balans i elförsörjningen. Detta är den dyraste elen, och ger inte en rättvisande bild av de elpriser den franska befolkningen betalar.

Ytterligare förvirring orsakas av att de vanligaste svenska informationskällorna till elpriser slutar vid Frankrike, och visar inte Italien. Frankrike är ett normalt år världens största exportör av el, och Italien är världens största importör. Italien är kraftigt beroende av rysk gas, vilket driver upp priserna i landet, och då följer de franska priserna med upp.

Statsministern har återkommande talat om Putinpriser. Med detta ger hon intrycket av att de höga priserna skulle bero på kriget, men sanningen är ännu mer oroande än så. Priserna började stiga i augusti 2021, ett halvår innan kriget började. De nådde rekordnivåer i december, två månader innan kriget bröt ut, och har sedan dess legat kvar på ungefär samma höga nivå. Elpriserna tycks alltså ha den magiska förmågan att förutse krig flera månader i förväg. Det kan til läggas att de flesta säkerhetspolitiska bedömare avfärdade risken för krig som osannolik ända fram till kort innan krigsutbrottet.

Verkligheten är i själva verket ännu mer oroande. Under hela Ukrainakriget har Ryssland levererat fossil gas till EU, även om det rört sig om minskade volymer. År 2021, innan kriget, importerade EU och Storbritannien totalt 140 miljarder kubikmeter rysk gas. Leveranserna har minskat under 2022, men gasen har inte stängts av. Till och med augusti har det handlat om en minskning till drygt hälften av fjolårets volymer, men inte en total avstängning.

Ryssland hävdar att stora delar av minskningen beror på tekniska problem i överföringen, i kombination med att reparationer försvåras av västvärldens sanktioner mot Ryssland. Till exempel finns det teknologi från väst i de pumpar som används, och med dagens sanktioner kan Ryssland inte få reservdelar. Huruvida detta är hela förklaringen eller om dessa problem medvetet används för att skapa politisk osäkerhet i EU råder det olika meningar om.

Förutom allt detta tillkommer tysk energipolitik som försvårande faktor. Tyskland planerar fortfarande att lägga ned tre stora väl fungerande kärnkraftsreaktorer vid årsskiftet. Man har dessutom tre andra stora reaktorer som stängdes av förra årsskiftet. Ägarna har kontaktat den tyska regeringen och erbjudit sig att återstarta dem. Tillsammans handlar det om lika mycket el som täcker hela Danmarks behov som Tyskland skulle kunna använda för att lindra elkrisen, om inte ideologi hade satt käppar i hjulen. I svenska medier har det återkommande rapporterats om att Tyskland har svängt i kärnkraftsfrågan, men det är inte sant. Däremot har man beslutat om återstart av ett stort antal kolkraftverk, och i måndags meddelades att två av de tre sista reaktorerna ska stå i beredskap under vintern.

Den oroande slutsatsen är att det fortfarande kan bli betydligt värre. Om Tyskland fullföljer sin nedläggning av kärnkraft och den ryska gasen helt stoppas en längre tid hamnar EU i ett extremt besvärligt läge. De extrema priser vi har upplevt under sommaren kan i ett sådant scenario framstå som rena fyndpriserna. Elpriserna i Baltikum slog i taket nyligen med 40 kronor per kilowattimme, vilket är högsta möjliga pris på elbörsen – ingen kunde ana att sådana priser skulle bli verklighet när man konstruerade Nordpool. Detta är 100 (!) gånger det elpris vi hade i Sverige under 2015 till 2020.

Läget förvärrades ytterligare 1 september då Ryssland till slut gjorde allvar av det många befarat. Man stoppade alla gasleveranser, och krävde att alla sanktioner ska tas bort för att återuppta leveranserna.

Detta har fått gaspriset att rusa. Nyligen har en reaktor, Ringhals 4, drabbats av ett tekniskt fel som tar några månader att åtgärda. Samtidigt har en reaktor i Forsmark sitt planerade årliga stopp för bränslebyte och underhåll.

Därmed har Sverige så lite planerbar energi i drift att de höga priserna på kontinenten nu kan tränga hela vägen upp till norra Sverige, och inte längre göra halt norr om Gävle som tidigare. Nu har även Norrland fått priser på upp till 5 kr per kilowatt-timme.

Vad händer med det svenska samhället om vi drabbas av sådana priser en längre tid? Vi har kanske ännu inte börjat se de verkliga Putinpriserna.


Jan Blomgren - Professor i tillämpad kärnfysik, författare och debattör

Kontakta skribenten:  [email protected]