Om jag får höra något sensationellt är jag ibland ofin nog att fråga sagespersonen ”Hur vet du det?” Kanske är det en fråga som borde ställas oftare, både på svenska och på de flesta andra språk i världen, i dessa tider av fake news och andra dumheter. Men vissa språk i världen har det så fiffigt ordnat att ”Hur vet du det?” finns inbyggt i språkens grammatik. På dessa språk går det inte att uttrycka ett påstående utan att samtidigt svara på frågan hur man vet det som påstås. Det är ogrammatiskt att bara påstå någonting rakt av om du talar quechua eller cheyenne.
Om vi ska säga ”Pedro bygger ett hus” på quechua, det gamla inkarikets språk som fortfarande talas allmänt uppe i bergen i Peru, kan vi inte göra en rak översättning till Pidru kunana wasi-ta tuwasha-n. Den meningen är ogrammatisk. På quechua måste vi lägga till en ändelse på verbet kunana som specificerar hur vi vet något om Pedros aktiviteter:
