I början av mars blev en tioårig flicka knivskuren på öppen gata i Göteborg, av en man med utomeuropeiskt ursprung. Chockerande nyheter av detta slag blir allt mer till vardag, härmed tenderar människor att vänja sig vid det och tappar initiativförmågan.
Det är svårt att ta in vad som sker i vårt land, att se konsekvenserna av cynism, obildning och ondska. Allra svårast är det så klart vid konkreta skeenden, när oskyldiga människor faller offer. Plötsligt är en flicka representant för något politiskt. Därför bär det mig emot att skriva denna text, jag vill inte kännas vid att oskyldiga barn har blivit representanter för något så oerhört som Sveriges avskaffande av sin egen säkerhet, självständighet och kultur. Men denna söndring har oavsett vad vi önskar skett; nu gäller det att ha modet att se det och förhindra det i framtiden.
När nyheten om den knivskurna flickan anlände märkte jag att något hade skett med mig. Det fanns inte kraft kvar till att sörja ordentligt, inte igen. I december 2022 berättade familjen till den misshandlade och våldtagna nioåriga flickan i Skellefteå vilka men det inneburit. Flickan berövades i juli samma år sin rörelseförmåga, talförmåga och möjlighet att inta föda på ett naturligt sätt på grund av attacken. Hon var medvetslös i över tio dagar och drabbas av panikattacker av det inträffade.
