Den här berättelsen handlar om en gammal munk som blev nekad härbärge av en godsägare på en herrgård en ovädersnatt.

Det var sent på kvällen när en gammal munk var på väg hem till templet. Helt plötsligt började åskan mullra och närmade sig snabbt åtföljt av ett kraftigt regn. Regnet öste ner och det fanns inga tecken på att det snart skulle avta.

Den gamle munken såg sig omkring efter någonstans att söka skydd, och fick syn på en fin herrgård i närheten. Han sprang mot gården i hopp om att de skulle ta emot honom och ge honom skydd mot ovädret under natten.

Herrgården var enorm och dörren öppnades av en tjänare. När han såg att det var en munk som stod utanför sade han kallt: ”Min herre vill inte ha något att göra med munkar och präster. Ni får gå någon annanstans.”

Munken bad honom ändå: ”Regnet är så kraftigt och det finns ingen butik eller andra hus i närheten. Kan ni inte vara snäll att låta mig stanna över natten ändå?”

Tjänaren svarade att han måste gå och fråga sin herre. Strax kom han tillbaka och sade att svaret fortfarande var nej.

Då frågade munken om han fick söka skydd under taksprånget i alla fall. Men tjänaren skakade bara på huvudet. Munken kunde inte göra något annat än gå därifrån. Efter att han frågat om godsägarens namn vände han om och fortsatte till templet i det hällande regnet. När han äntligen kom fram var han genomblöt in på bara kroppen.

Tre år senare tog sig godsägaren en andra hustru som han avgudade. En dag ville den andra hustrun gå till templet för att be om lycka och välgång. Godsägaren följde med henne dit. När de kom fram fick han syn på sitt namn skrivet på en stentavla vid altaret. Konfunderad frågade han en ung munk som höll på att städa i templet.

Den unga munken log och sade: ”Abboten lade stentavlan där för tre år sedan. En dag när han kom tillbaka genomdränkt av regnet sade han att det saknades frändskap mellan honom och en särskild man. Han beslutade att skriva hans namn på en minnestavla och skandera sutras för honom varje dag för att överföra dygd till mannen i hopp om att kunna lösa upp fejden mellan dem. Det är allt vi vet.”

Godsägaren visste omedelbart att det var honom munken pratade om. Han skämdes förfärligt för sitt beteende. Från den dagen blev han en from och gudfruktig man och började skänka regelbundna donationer till templet.

Munken och rånaren

Den här historien handlar om en munk som bodde i en trakt där det förekom många rån. En tidig morgon blir han utsläpad ur templet och hotad till livet av en rånare.

Det var en gång en munk som var mycket flitig i sin självkultivering. En natt drömde han att en himmelsk gudom kom till honom och sade: ”Du kommer att dö imorgon. En rånare vid namn Zhu Er, som rider på en vit häst hyser ont blod till dig sedan tidigare liv. Han vill döda dig, och det finns ingen möjlighet för dig att undvika katastrofen.”

Munken bad gudomen om hjälp: ”Snälla hjälp mig med tanke på att jag gjort många goda gärningar i det här livet.”

Gudomen svarade: ”Jag kan inte hjälpa dig. Den enda som kan hjälpa dig är du själv”.

Nästa morgon kom mycket riktigt en rånare och släpade ut munken från templet. Rånaren hotade att döda honom om han inte berättade var traktens rika och kvinnor fanns.

Precis som gudomen hade sagt hade rånaren en vit häst. Munken mindes drömmen och tänkte.”Jag är redan en syndare eftersom jag förtjänar att dö. Om jag visar dig till andra så att du kan råna dem och skymfa kvinnorna så kommer jag att begå ännu fler synder.”

Högt sade han till rånaren:”Jag kommer inte att ta dig dit. Är du inte Zhu Er? Jag låter dig döda mig. Ta mitt liv och ingen annans.”

Rånaren blev chockad. ”Hur kan du veta mitt namn? Du måste vara en gudomlig munk!”

Då berättade munken om drömmen han haft natten innan.

Det slog an en sträng hos rånaren. Han kastade sitt vapen på golvet och sade: "En dålig vändning förtjänar en annan. Gudomen sade att han inte kunde rädda dig, men han har redan gjort det. Genom att vägra att ta mig till andra människor har du räddat dig själv. Jag kan inte se varför inte vi skulle kunna lösa upp våra gamla oförätter här och nu.” Därefter bugade han djupt inför statyn av gudomen tre gånger innan han gick därifrån.

Tack vare att han gjorde rätt val räddade munken inte bara andra från att plågas och dödas utan han räddade också sitt eget liv. Och rånaren Zhu Er, var inte helt utan medkänsla. Han insåg att en dålig vändning förtjänar något annat, och han valde att lösa konflikterna i tidigare liv och förlåta munken. Han beslutade också att det nu var dags för honom att vända blad och ta en annan riktning.

När en person verkligen tror på gudomar och ser upp till dem kan den bli räddad av deras nåd.