Den 16 maj 1930 öppnade Stockholmsutställningen och en ny ideologi och människosyn såg världens ljus. Närmare fyra miljoner besökare kunde under fyra sommarmånader pröva på att äta pinnglass, köpa sin första hot-dog och vandra bland abstrakt konst, lådformade villor och lamellhus. Utställningen banade väg för efterkrigstidens rivningar och miljonprogram, skriver Jerker Söderlind.

De verkligt stora katastroferna administreras av goda människor som understöds av goda människor som tror på en god sak och bekämpar det onda.” Willy Kyrklund, ”Om godhet”, 1988.

Stockholm 1930. Flaggspel, fyrverkerier, militärorkestrar, fontäner och visionära invigningstal. Den 16 maj öppnades Stockholmsutställningens utställningsområde på båda sidor av Djurgårdsbrunnsviken i Stockholm – bara något stenkast från den gamla stadens monumentala stilarkitektur från sekelskiftet längs Strandvägen, den täta kvartersstad med varierad arkitektur som enligt utställningens tankesätt – av objektiv teknisk och ekonomisk nödvändighet – måste ersättas av rationella, enhetliga, och billiga bostadsenheter för den nya tidens hygieniska och sunda människotyp. Historien kan nog inte fullt ut begripas i efterhand, men utställningen illustrerar hur en handfull övertygade personer på rätt tid och plats kan sätta en snöboll i rullning som inte går att stoppa.