Av hänsyn till familj, släkt och vänner under julen bör man tänka på att alla gäster sannolikt inte har samma uppfattning om saker och ting. Julmiddagen är framför allt inte rätt tillfälle att debattera politiska sakfrågor. Man bör i stället ifrågasätta sitt eget syfte med att övertyga närstående om sina åsikter. Det menar kyrkoherde emeritus och författaren Patrik Wallmark.
Julen är den tid då många med glädje och förväntan ser fram emot att umgås med familj, släkt och vänner. Man vill prata, skoja, äta god mat och känna gemenskap. Andra kan känna en viss bävan dagarna före sammankomsten då de redan på förhand vet att sällskapet inte är på samma linje i alla frågor. För värdens och gästernas skull bör man inse att julgemenskapen inte är detsamma som ett debattforum, den står för något viktigare.
Den gemenskap som familj, släkt och vänner upplever bygger inte på att alla tycker lika i allt. Det som binder oss samman är vår gemensamma historia med upplevelser av varandras sorger och glädjeämnen. Även seder, livsstil, traditioner och – faktiskt moral – gör att vi känner tillhörighet och förståelse. Sällskapet vid julbordet ingår, medvetet eller ej, i någon form av ”klan”.
Allt detta som vi värnar om kan få en törn om någon gäst redan vid sillen rivstartar med att lufta åsikter om krig, klimatfrågor, globalism, invandring eller covidsprutor. Detta kan ge samvaron en otäck ”bismak” trots alla bordets läckerheter. Värdfamiljen kan känna att deras kärleksfulla ansträngningar inte räckte till för att skapa trevnad. ”Tabuämnen” kan orsaka splittring särskilt om debattören har en extra stark ambition att omvända de övriga.
När den väl påläste blir alltför beskäftig utsätter han dem även för risken att visa sig pinsamt okunniga. Det är oartigt eftersom ingen vill känna sig dum eller svarslös, inte ens inför sina närmaste. I en sådan situation hjälper de övriga i sällskapet förhoppningsvis till att styra in samtalet på ämnen som alla är bekväma med.
Det handlar inte om feghet eller ovilja att beröra svåra ämnen utan om att ta vara på ett dyrbart tillfälle att vara glada tillsammans, och då brukar de flesta göra sitt bästa för att inte lägga sordin på stämningen. En fredlig Janssons frestelse är en betydligt bättre ”conversation piece” och man låter hellre dystra samtalsämnen ”dö av svält”.
Det finns förstås en risk att relationer förändras när våra övertygelser inte stämmer överens, men det är så mycket annat än åsikter som våra nära gemenskaper bygger på. Vi kan ju älska och tycka om varandra utan att dela uppfattning. Den som propsar på att få rätt i en diskussion kan lyckas, men till priset av att hamna utanför, anses som obekväm och till och med lite farlig.
Den som propsar på att få rätt i en diskussion kan lyckas, men till priset av att hamna utanför.
Om man absolut vill tala om något viktigt, bör man fråga sig själv innan, vad är syftet? Är det här verkligen den rätta platsen för en diskussion som tenderar att bli en monolog eller mynna ut i ett hetsigt replikskifte? Kritik brukar oftast inte fungera. Hellre bör vi ställa frågor och sedan bemöta svaren med varsamhet. En julmiddag är inte ett ”väckelsemöte”.
Det är roligare att få höra någon berätta en dråplig, lite spännande historia eller bli påmind om något festligt som sällskapet tidigare i livet varit med om tillsammans. Man skrattar, men inte på någons bekostnad. Värden får beröm för det vackra julbordet och de hemgjorda köttbullarna, och alla kring bordet stämmer in med lovprisningar och en skål för sillen.
I stället för ordväxling kan du, som vill framföra din åsikt, som julklapp ge en bok i ett ämne du hoppas att mottagaren ska bilda sig en egen uppfattning om. Skriv gärna några vänliga, uppmuntrande ord i boken innan du slår in den. Kanske en sådan gåva kan hjälpa till om mottagaren inte anser att du själv är en tillräcklig auktoritet i ämnet. Att ha en varm och god kontakt med varandra, att stärka familje- och vänskapsband är i dag viktigare än någonsin. Det kan, i en snar framtid, sannolikt bli allas i grunden pålitligaste försäkringsbolag!
Det händer ibland att, som en tradition, någon familjemedlem läser bibelberättelsen om ett besök som förändrade världen – Julevangeliet i Lukas kapitel 2, vers 1–20 om Jesu födelse. Anledningen till berättelsen som börjar med ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning …” är det enastående och oförglömliga intryck som det nyfödda barnet gjorde som vuxen. En mycket stor del av Jesu vision handlar om måltidsgemenskap, det som vi önskar att alla ska få vara med om under julen.
Patrik Wallmark - Kyrkoherde emeritus och författare
