Berättelser från det gamla Kina: Kejsare Shun
Kejsar Shun omgiven av sitt folk. Illustrerad av Zhiching Chen/Epoch Times


Det finns gott om gamla traditionella berättelser från Kinas femtusenåriga kultur. Det är moralstärkande och sedelärande historier från skilda epoker och dynastier. Berättelserna handlar ofta om godhjärtade människor som gör goda gärningar och att godhet alltid lönar sig.

Den här historien berättar om kejsare Shun (2255 f.Kr.) som för kineser är anfadern till den kinesiska etiska kulturen. Med sitt sätt lärde han människorna hur man bör agera i olika situationer ur ett etiskt och moraliskt perspektiv.

Yu Shun, även kallad Chong Hua, växte upp hos sin blinde far Gu Sou, och hans nya fru. När styvmodern födde en son som fick namnet Xiang, blev den nya sonen högt älskad av fadern. Både föräldrarna och brodern var elaka mot Shun och behandlade honom väldigt illa. Fadern som var mycket förtjust i Xiang, ville bli av med Shun och letade alltid efter en chans att bli kvitt honom.

En dag bad fadern Shun klättra upp och reparera taket till en lada, sedan smög han iväg och tände eld på ladan. För att rädda sitt liv använde Shun två stråhattar som vingar och kunde med hjälp av dem flyga ner från taket och undkomma elden.

Strax efter den händelsen bad fadern Shun att gräva en brunn. Men Shun trodde att fadern kanske tänkte försöka döda honom igen, så i hemlighet grävde han en utgång på sidan. Medan Shun grävde djupare och djupare började Gu Sou och Xiang fylla igen brunnen med jord, med avsikt att begrava Shun levande. Men Shun kunde ta sig ut genom sidohålet. Fadern och brodern Xiang var glada, de trodde att de lyckats och att Shun var död. Nu kunde de göra sig av med Shuns tillhörigheter.

Men nästa dag dök Shun upp, precis som vanligt, för att hälsa på sina föräldrar. Och han fortsatte att ta hand om dem och hjälpa dem när än de behövde honom. Han upphörde inte heller att älska sin bror och bemöta honom med godhet. Trots att Shun visste att hela hans familj ville döda honom fortsatte han att vara lojal mot dem. Varje gång familjen önskade ta hans liv stod han inte att finna, men när de behövde hjälp fanns Shun allltid där för dem.

I tjugoårsåldern hade Shun blivit välkänd för sin stora dygd, goda hjärta och vänliga sinne. Han blev en inspirationskälla för andra. När han odlade jordbruksmark i Lishan, slutade bönderna i trakten att bråka om markgränser med varandra. När han arbetade som fiskare i Leize började även de andra fiskarna låta andra få de bästa fiskeplatserna. Under tiden han arbetade med keramiktillverkning vid Gula floden tillverkades inte en enda defekt vara. Efter bara tre år hade den lilla staden utvecklats till en blomstrande storstad.

När Shun var 30 år bestämde regerande kejsare Yao, att hans två döttrar skulle gifta sig med Shun för att ta reda på hur han uppförde sig i hemmet. Kejsaren lät även sina nio söner bli vän med Shun så de kunde observera hur han betedde sig utanför hemmet. Alla observationer var positiva och vid 61 års ålder blev han kejsare Yaos efterföljare och utropades till kejsare.

Översatt till engelska av Dora Li och återpublicerad med tillstånd från boken ”Treasured Tales of China,” Volym 1.

Översatt från engelska till svenska av Epoch Times Sverige.