EU:s direktiv om obligatoriska solpaneler på nya byggnader kan låta som en smart klimatåtgärd. Men om Sverige förivrar sig i implementeringen riskerar ambitionen snabbt att gå från goda avsikter till ekonomisk dumhet. I värsta fall kan hushåll tvingas betala för att bli av med sin egenproducerade el. Det är dags för klimatpolitiken att lyssna på verkligheten i stället för att fastna i dyr symbolik.
EU:s nya direktiv om byggnaders energiprestanda är nu verklighet. Det som inledningsvis såg ut som en enkel klimatpolitisk åtgärd visar sig snabbt bli betydligt mer komplicerat. Direktivet anger att nya byggnader ska förses med solpaneler där det är ekonomiskt och tekniskt rimligt. Den formuleringen låter förnuftig, men öppnar samtidigt upp för godtycklighet och byråkratisk övernit. Just detta är särskilt problematiskt i Sverige; här har myndigheter en dokumenterad vana att tolka EU-direktiv som absoluta minimikrav snarare än vägledningar. Fenomenet kallas ibland ”gold-plating”, eller överimplementering. Sverige vill gärna visa sig som bäst i klassen på EU-arenan. Det låter trevligt, men leder ofta till betydande merkostnader för individer och samhälle. Exemplen är många. 2014 införde EU krav på innerdörrar i nybyggda hissar. Sverige valde då att gå ännu längre och krävde ombyggnationer även av äldre hissar. Resultatet blev en miljardkostnad för fastighetsägarna utan några större vinster i säkerhet. Nu finns risken att historien upprepar sig med solcellsdirektivet.
Det låter kanske överdrivet, men verkligheten visar redan nu vad som kan ske. Laholms Tidning har nyligen beskrivit fallet med familjen Baekmark, som investerat en halv miljon kronor i ett stort solcellssystem med batterilagring. Från början var kalkylen god och hushållet kunde sälja överskottselen med vinst. Men situationen har snabbt förändrats. Våren 2025 tvingas familjen betala för att bli av med sin el eftersom elmarknaden under soliga timmar har negativa priser. Resultatet är att större delen av deras anläggning nu är avstängd. Familjens satsning på klimatvänlig energi slutade alltså med att de betalar för att bli av med sin egenproducerade el.
