Sverige har en mycket stor allmän sektor. Offentliga och skattefinansierade åtaganden sträcker sig in i såväl hemtjänst och barnavårdscentraler som ut till militärens och polisens ansvar för vår yttre och inre säkerhet – och allt däremellan. Sverige är samtidigt en sekulär och på många sätt frihetlig stat. Det individuella utrymmet för val av livsstil och vår mycket liberala yttrandefrihet skapar stort spelrum för privat kritik av det allmänna, vilket förstås är helt i sin ordning.
Men ”lagom” är som bekant ofta bäst när man orienterar sig i det svenska samhällsbyggets terränger. Under de senaste tio till 15 åren har den kriminella utvecklingen dock varit allt annat än lagom i Sverige.
Bo Wennström är professor emeritus i rättsvetenskap vid Uppsala universitet. Nyligen gavs hans bok ”Att vända bort blicken: om underminering – dess filosofi, politik och praktik” ut på Jure förlag. Där beskriver Wennström hur vi tillåtit ”konkurrerande” samhällsbyggen i form av kriminella klaner, familjer och maffiaorganisationer att etablera sig i Sverige, vilket underminerar och försvagar den allmänna sektorns pondus och auktoritet på ett samhällshotande sätt.
