När Yasin Ayari föll på knä efter sina mål mot Tunisien i fotbolls-VM blev gesten snabbt en projektionsyta i den svenska kulturdebatten. Men frågan om svenskhet avgörs varken av böneställningar eller av politiska markeringar. Den avgörs av något svårare: ett samhällskontrakt där frihet, laglydnad och gemensamma referensramar måste omfatta också dem som tror och tycker annorlunda än majoriteten även när det skaver.
Efter Yasin Ayaris två mål i den svenska segermatchen mot Tunisien utbrast Joel Halldorf i Expressen: ”En blågulare islam är svår att tänka sig.”
Euforiskt skrev Halldorf att det är ”en så viktig symbol när Yasin Ayari leder Sverige till seger i VM-premiären med två fantastiska mål – och firar genom att falla på knä och sätta tår, handflator och ansikte mot marken i den muslimska böneställning som kallas sajdah”.










