I svensk sommarmusik är vi vana vid att det behagliga betonas, och vi väntar oss sådant som munter dans i gröna lundar, frisk skogsluft eller trolska skymningar. Annat är det i den violinkonsert av Vivaldi som kallas ”Sommaren”. I första satsens början gassar en obevekligt brännande sol över ett landskap där djur och människor plågat och mödosamt rör sig.

”Sommaren” är nämligen, så solokonsert den är, programmusik. Det är också de tre andra konserterna, ”Våren”, ”Hösten” och ”Vintern” som ingår i Vivaldis berömda ”De fyra årstiderna”. Alla fyra konserterna är faktiskt till den grad programmusik att en sonett per konsert, med målande beskrivningar, är inskriven i partituret.