”En av de många” är mer aktuell nu än någonsin i sin skildring av hur det högteknologiska samhället gör oss mer likriktade. Vi får följa en man vid namn John som försöker gå sin egen väg, men det är svårt när medströmmen drar.

Filmen inleds med att vår huvudperson John föds. Fadern förutspår direkt att världen kommer att få höra talas om sonen. Snart är John vuxen och reser till New York, där han hoppas att kunna leva upp till sin numera bortgångne faders ord. Detta är dock lättare sagt än gjort; textrutan förtäljer oss att ”när John var tjugoett år blev han en av de sju miljoner som trodde att New York beror på dem”. Som titeln ”En av de många” avslöjar, är det här en film som behandlar massamhället, och liksom i många andra stumfilmer är det som är av intresse inte det specifika hos olika människor, utan det allmänmänskliga.

”En av de många” kan sägas beteckna kulmen på det allmänmänskliga intresset under stumfilmseran, då den för en kamp mot det allmännas likriktning. I princip varje scen blir en byggsten i tematiken om den enskilda som försöker slå vakt om sin individualitet men likväl dras med i strömmen. John personifierar ett kall om att ”bli något”, ett slags ospecificerad särskildhet. Och något blir han för all del: han börjar arbeta på ett kontor och stadgar sig. Denna livsväg ger dock ett mekaniskt intryck. Vi introduceras för hans arbete som kontorist genom att kameran låter oss följa med högt upp i en skyskrapa till pampig musik, som både uttrycker bävan och beundran. Där uppe zoomas ett fönster in. Härnäst möter vi ett gigantiskt kontorslandskap, där John sitter och arbetar vid ett av de otaliga skrivborden.