Barn och vuxna som mördas i hemmet har ofta varit i kontakt med vården innan. Nu vill Socialstyrelsen hjälpa vårdpersonal att upptäcka fler våldsutsatta personer i tid.

– Om vi kan upptäcka våldet tidigt kan vi hjälpa dem och förhindra att det blir värre, säger Socialtjänstens generaldirektör Björn Eriksson.

Var tredje kvinna blir utsatt för våld i nära relationer någon gång i livet och var tionde barn växer upp med våld i hemmet, enligt Socialstyrelsen.

Samtidigt visar myndighetens utredning i fjol av 60 ärenden där barn och vuxna utsatts för exempelvis våld, mord, dråp eller försök till mord, att både offer och gärningsperson i de flesta fall haft många kontakter med vården och socialtjänsten.

Med ett nytt kunskapsstöd till personal och chefer inom hälso- och sjukvården och tandvården vill Socialstyrelsen nu stärka arbetet med att upptäcka och stötta våldsutsatta.

– Målsättningen är att vi inte ska missa någon i hälso- och sjukvården som vi kan hjälpa och stödja som är utsatt för våld, säger Björn Eriksson.

Vässat stöd

"Ett nytt och vässat" kunskapsstöd har varit efterfrågat från vårdens professioner, enligt Eriksson.

– Det finns arbete som har pågått under lång tid med många insatser, men det vi ser är att det inte är tillräckligt.

Med det nya stödet förtydligas vilken typ av tecken som vårdpersonal bör reagera på, hur man kan agera i sådana situationer samt hur rutiner inom verksamheten kan stärkas.

Vad är det för typ av tecken man bör reagera på?

– Antingen skador som är uppenbara, blåmärken och benbrott, men även symtom som nydebuterad sömnlöshet eller ångest. Det kan även vara beteenden som att man inte dyker upp på avtalade besök eller söker vård för diffusa saker som är svåra att förstå, säger Björn Eriksson.

Fråga fler gånger

Ser man tecken som tyder på att någon kan vara våldsutsatt så gäller det att ställa frågan på ett empatiskt sätt och lyssna ordentligt på svaret. Ofta kan frågan behöva ställas flera gånger för att en utsatt person ska våga berätta.

Avgörande är enligt Socialstyrelsen att det skapas organisatoriska förutsättningar för att jobba med frågorna, med tillgång till utbildning, tid i mötet med patienten och stödjande rutiner.

Hur ser ni på risken att detta kan leda till en ännu större belastning för en personalgrupp som redan har en stor arbetsbörda?

– Det är helt riktigt, vården är väldigt belastad. Det är därför vi kommer ut med det här stödet, för att man ska veta hur man ska agera och kunna känna sig trygg med det, säger Björn Eriksson.