Centern är inte helt fel ute, men alla röda linjer borde bojkottas, även av medierna. Nu är det samverkan som behövs och inte statsministerval: Systemet med fyra statsministeromröstningar och extraval borde avskaffas. Det väljarna sagt på valdagen ska ligga fast. Kanske går en bättre ordning att hitta i Finland, där största parti får ta ansvar för att bilda regering.
Jag återupptar bekantskapen med en artikel i Washington Post från 2014: ”How the Ukraine Crisis Ends”. Skribenten är Henry Kissinger – en omstridd men erfaren politiker med många tunga positioner i amerikansk administration: utrikesminister, säkerhetspolitisk rådgivare till presidenten, diplomat och 1973 belönad med Nobels fredspris för sina ansträngningar att få slut på Vietnamkriget. Hans förklaring till krisen Ukraina befann sig i 2014 – mycket har hänt sedan dess – var oväntad och överraskande. Ukraina hade som ung demokrati inte lärt sig kompromissens sköna konst. Det gällde inte minst den för landet mest centrala frågan: relationen till grannarna. Den ena sidan krävde ett kompromisslöst ja till väst, den andra ett lika kompromisslöst ja till öst. På så sätt kastades Ukraina från den ena ytterligheten till den andra beroende på vem som för stunden innehade presidentposten. I stället för denna ryckighet borde Ukrainas politiska ledning, enligt Kissingers bedömning, ha eftersträvat en kompromiss som flertalet kunnat leva med. Det hade gett landet den långsiktiga stabilitet det behövde.
Artikelns underliggande budskap är att vi inte ska låta oss lockas av tron på att den högsta formen av demokrati är när två parter står mot varandra och segraren tar allt, det vill säga när den segrande parten kan bestämma politikens innehåll själv utan att behöva lyssna på den andra sidan. Den sortens system försvårar kompromisser och leder till den polarisering som Kissinger tyckte sig ha sett i Ukraina och som vi nu ser växa fram överallt, inte bara i USA – i strid med klassisk politisk teori. Enligt den skulle partierna söka sig mot den politiska mitten för att vinna mittenväljaren. Det är tänkt att ge vinst i valet och vara ett slags garanti för att det är mittens önskemål som tillgodoses – inte svansarnas.
