Matilda Nivert Öström känner sig inte bara fin i folkdräkt – hon kommer också nära familjen och släkten, de som finns med henne och de som inte längre gör det. Hon är inte ensam. Intresset växer med vårt grannland som inspiration.

Strumporna först, broschen sist. När 24-åriga Matilda Nivert Öström tar på sig sin Medelpadsdräkt gör hon det med de vanaste av händer.

– Om jag någon gång ska klä upp mig och det inte passar att ha folkdräkt vet jag inte vad jag ska ha, säger hon.

Hon dansar folkdans och äger flera kompletta dräkter, men också delar av dem. En sjal här, en hätta där. Hon försöker hitta dräkter från områden som hon har anknytning till – nyligen fick hon tag på en komplett dräkt från Ragunda i Jämtland, där hennes mormor kommer från.

– Man får en historisk förståelse för hur det var på orten och en känsla för hur folk levde där.

Började med Indien

Trots att folkdräkten är minst sagt traditionstyngd ser den ut att gå en ljus framtid till mötes. År 2022 fick Sverige sin första könsneutrala folkdräkt, Bäckadräkten. På Tradera har folkdräktsköpen blivit fler och dyrare. Den dyraste kompletta dräkt som hittills sålts i år är en Leksandsdräkt i herrmodell, för 67 500 kronor.

Lina Odell, den första i Sverige att ta gesällbrev i dräktsömnad, är inte förvånad. För henne började det med en fascination för folklore från länder som Kina och Indien, men hon insåg snart att hon inte behövde leta så långt bort. Mönster och färgglada traditioner, det ”osvenska” som hon säger, fanns rakt framför henne.

– Det finns en föreställning om att det skandinaviska är vitt, ljust och beige. Men den som tror det har aldrig varit inne i en bröllopsstuga i Hälsingland.

Status i det långsamma

Lina Odell tror att det långsamma hantverket generellt har fått en högre status i ett samhälle där det mesta rusar. Hon håller kurser i dräktsömnad och märker att fler är nyfikna och vill lära sig, inte minst unga.

– Norge har en jättecool tradition. När norska ungdomar lägger upp coola Tiktok-videos där de är klädda i sina bunader (norska folkdräkter), då fattar jag att det får genomslag.

Även Matilda Nivert Öström tror att Norge inspirerar. Hon tror också att folkdräktens återkomst handlar om att vilja höra ihop med, och vara stolt över, platsen man kommer ifrån. Själv bär hon helst Medelpadsdräkten, den första hon ägt som vuxen.

– Den hade jag på min gammelmormors begravning, och en skjorta som hon har sytt. Jag visste att hon tyckte om den dräkten, eftersom det var därifrån hon kom.